”Levande minnen” |
Ett projekt som riktar sig till åldringsvård
och skola
Två liv – perspektiv på ett halvt sekel
av
Kamil
A Lukaszewicz
och
Hans
Bärtilsson
”Levande minnen”
Ett projekt för äldre på
landsbygden och deras barnbarn med konsten som verktyg
Två liv – perspektiv på
ett halvt sekel
Bakgrund |
Kulturskaparna
Kamil A Lukaszewicz och Hans Bärtilsson är två vitt skilda konstnärer. Båda har
dock ett gemensamt intresse av att arbeta med frågor som rör människan och
samhället utifrån ett konstnärligt perspektiv. De är båda internationellt
orienterade och har en bred bas för sitt kulturella och sociala engagemang.
Vid
flera tillfällen under de senaste tio åren har de samarbetet runt olika konst-
och kulturprojekt.
Deras
devis är att konsten måste finnas överallt för att engagera människor, väcka
deras nyfikenhet, vetgirighet och kreativitet, för att få dem att söka frågor
och hitta nya infallsvinklar och svar.
Konst
kan drabba individen direkt, fattig som rik, oavsett social, politisk eller
kulturell tillhörighet och öppna människans sinnen för andra värden...
Den
här gången förde deras övertygelse om individens fullständiga rättigheter till
konstnärliga upplevelser dem samman. Utifrån den ståndpunkten vill de göra ett
försök att finna samhälleliga och mänskliga frågor runt något som inte tycks ha
något berättigande. Nämligen åldrandet och en mötesplats där yngre och äldre
får möjlighet till kreativ samverka.
Äldre
människor är marginaliserade och förvisade till en förvaring på service- eller
ålderdomshem där kontakten med det övriga samhället är stark begränsat.
Vårdinstitutionen är fylld av regler och ramar som de intagna måste finna sig i
och människor utanför är heller inte intresserade av dem som blivit
institutionaliserade där. Kontakten utåt inskränker sig oftast till när
anhöriga kommer på besök. På det vis som vårt samhälle är uppbyggt är detta
måhända ett måste. Dock finns det en hel del negativa effekter av denna
ofrivilliga isolering. Reducerade chanser att dela med sig av sin erfarenhet
från ett långt liv. Minskade tillfällen att delta i samhälleliga aktiviteter
och därigenom en begränsad möjlighet till ett aktivt liv, för att nämna några
exempel.
Lika
låsta som de äldre är i sin situation, är personalen som tillhandahåller vården.
Många
gånger har man kört fast och ser ingen möjlighet till utveckling eller hinner
helt enkelt inte med att stimulera vårdtagarna. Sällan ges tillfällen då man
själv kan tanka batterierna och få inspiration. Samhället försöker uppfylla
vårdbehov men det liv man har att leva som gammal kräver mycket mer och annat
för att åstadkomma en meningsfull existens.
Unga
människor och barn har knappast något tillfälle till kontakt för att ta del av
den äldre generationens erfarenheter och tankar, institutionaliserade som de är
i skolans värld. Båda grupperna lever helt
åtskilda liv och det finns ingen given plattform att odla ömsesidiga kontakter
eller till erfarenhetsutbyten.
Det
är nödvändigt att skapa möjligheter för ett gemensamt arbete och på ett sådant
sätt att process och resultat gagnar båda parter.
Det
finns dessutom väldigt få eller inga idéer och små resurser därtill för att
förändra detta tillstånd, särskilt i mindre samhällen där utbudet är starkt
begränsat.
Vi måste finna ett
gemensamt rum och behandla äldre och yngre och oss själva som jämbördiga parter
i samhället.
Ett konstnärligt sätt
att arbeta är ett intressant verktyg som kan stimulera och öka vitaliteten inom
många områden i samhället. Inte minst vid överbryggande av
generationsklyfter.
Projektbeskrivning |
Konsten ger ett
existentiellt stöd och en känsla av att befinna sig i ett sammanhang.
Detta
projekt är indelat i tre steg; Dåtid, Nutid och Framtid
Steg I: Dåtid
Vi
är ute efter en levande process som tar oss med till en svunnen tid, ett annat
samhälle, ett annat sett att se på livet och de stora frågorna. En process som
tar tillvara minnen och med det känslor, atmosfärer, händelser, livsavgörande
frågor och omvandla detta till konstnärliga uttrycksformer.
I
livet är det inte alla gånger så lätt att hitta de precisa svaren – med hjälp
av konsten kan man ställa frågorna som fördjupar, undersöker och penetrerar och
få det abstrakt mer konkret. Eller vise versa. Med
konsten kan man belysa problem, utvidga tanken, få nya perspektiv och nya
infallsvinklar på den tid vi lever i och på oss själva.
Frågan är vad gammal
är!
Kan
en tanke bli gammal, kan känslan vara gammal, kan livsavgörande frågor åldras?
Hur påverkar ålderdom oss och våra uttrycksformer? Hur berättar vi om en
svunnen tid? Hur behandlar vi våra minnen?
Svaren sökes
genom en konstnärlig process och belyses och redovisas med hjälp av kulturen
som verktyg.
Ø
Med
utgångspunkt från de äldre deltagarnas fotografier nysta upp en verklighet som
en gång varit och samla in olika historier från deras värld. Material används
sen som utgångspunkt i det fortsatta arbetet.
Ø
I
samtal hitta fram till viktiga skildringar ur var och ens liv.
Ø
De
äldre deltagarna gör egna fotocollage utifrån sina personliga bilder som lyfter
fram det som är viktigt ur deras perspektiv. Bilderna bearbetas bl.a. med hjälp
av datorer för att komma fram till ett konstnärligt resultat.
Ø
Målet
med steg ett är att genom diskussioner och samtal finna vägar till viktiga
händelser och frågor som etsats sig fast i minnet och som kommit att betyda
något genom livet. Dessa berättelser och fotomontage samlas och presenteras i
form av en utställning riktade till ålderdomshem med deltagarna själva som
guider. Här hoppas vi att evenemanget ska locka till diskussioner och vidare
frågeställningar som kan ta det fortsatta arbetet framåt.
Ø
Under
hela arbetet videodokumenteras processen för att senare ingå som del av den
slutgiltiga upplevelseutställningen.
Ø
Steg
I pågår under sex månader.
Steg II: Nutid
Den
andra delen av projektet koncentrerar sig på nutiden och involverar de äldre
från steg ett samt deras barnbarn. De äldre och yngre uppmanas att ta
fotografier från deras samtida liv och omgivningar. Med utgångspunkt från dessa
bilder samt samtal och berättelser leder man fokus in på de stora frågorna i
livet.
Arbetet
syftar till att få igång båda generationernas fantasi och kreativa förmåga och
stimulera dem till nyfikenhet på och utforskning av varandras liv och därigenom
en dialog.
Ø
Samtal
runt existentiella teman. Hur viktigt är livet? Perspektiv på dagens samhälle
kontra det som en gång var. Vad skulle du ägna dig åt om du fick leva sjuttio
år till? Vilka frågor skulle du vilja höra från anhöriga, prästen,
sjukhuspersonal, egna barn, politiker, farmor eller mormor? Könsroller nu och
då – manligt/kvinnligt? Finns det något viktigt i ditt liv som du aldrig har
berättat för någon, men som du idag skulle kunna tänka dig att förtälja. Andlighet, spelar det någon roll för dig? Rädsla?
Flera stora frågor kommer med säkerhet fram under processen med steg ett. Dessa
frågeställningar hålls levande under hela projektet.
Ø
Att
var och en, yngre som äldre deltagarna, skriver om vad som händer dem under en
bestämd dag och illustrera detta med hjälp av fotografier.
Ø
Hur
ser de äldre på sig själva i rollen som en känd person.
– Fotografera dem som ”kändisar”. De får själva välja attribut och lämpliga
poser.
Ø
De
äldre formulerar frågor som de känner att de vill ställa till sina barnbarn. De
yngre bearbetar frågor som de i sin tur vill ställa till mor/farföräldrar.
Dessa frågor skickas emellan varandra tillsammans med fotografier från respektives vardag. Början till en dialog.
Ø
Som
avslutning på steg två och som konkret resultat anordnas en
utställning/presentation där inspelat och dokumenterat material så som
intervjuer, bilder, videofilmer från nutiden presenteras tillsammans med
”kändisporträtten” av de äldre. Presentationen sätts också samman av det
material som kommit fram under projektets inledande del.
Utställningen turnerar på biblioteksfilialer
och andra ålderdomshem. Vid en av dessa visningar träffas deltagarna över
generationsgränsen för en öppen diskussion. Ett flertal seminarium avhålls
också i samband med vernissagerna dit föreläsare bevandrade i frågorna inbjuds
för offentliga föredrag.
Ø
Allt
material från steg två används som utgångspunkt vid arbetet med den avslutande
upplevelseutställning, som utgör steg tre i projektet. Materialet kommer även
att ligga som grund för de work shops som ska hållas på skolorna tillsammans
med elever och skolpersonal.
Steg III: Nu och
Framtiden
Varje vuxen har en
gång varit ung - ingen ung har varit vuxen...
Del
III riktar sig mot de äldre deltagarna och skolungdomar – liksom mot
skolpersonal i samarbete med projektledarna. Temat Ålderdom – Ungdom undersöks
från olika infallsvinklar och redovisas med kulturella verktyg.
Ø
Etablera
kontakter mellan servicehem och äldreboende och närliggande skolor. Grunden för
arbetet på skolorna är den utställning som växt fram under de två inledande
faserna av arbetet.
Ø
Det
är viktigt för hela projektidén att äldre får möjlighet att ta del av skolans
vardagliga arbete och att ungdomar (klassrepresentanter) i sin tur besöker
äldreboende för samtal och djupare kontakt. Äldre kan tex.
vara med vid presentationen av utställningen på skolorna, delta eller själva
hålla i en lektion. Vid besöken på äldreboende berättar ungdomar om sitt liv,
sina intressen, drömmar och vad de till vardags sysslar med.
Ø
Det
bjuds sällan någon möjlighet till åldersintigration på detta sätt vilket
förhoppningsvis öppnar för en annan nyfikenhet, förståelse och inblick i
varandras livssituationer.
Ø
Alla
besök dokumenteras. Ungdomarna fotodokumenterar de äldres besök på sin skola.
Förhoppningen är att det gör dem extra fokuserade på de inbjudna gästerna. Det
samma gäller ungdomsbesöken på äldreboenden.
Ø
Utställningen
stannar på varje skola under en tre veckor lång period. I slutet av den
perioden genomgår eleverna en tre dagar lång work shop med teater och bild som
verktyg.
Ø
Under
tiden som utställningen är stationerad på skolan ska så mycket som möjligt av
skolans arbete kretsa kring temat ålderdom – ungdom. Till ex. på musiken
sjunger man populärsånger från 30-talet. Historia och samhällskunskap kretsar
kring denna tid och detta tema o.s.v. Närhistoria? När byggdes min skola och
vad fanns där förut? Vem är den äldsta personen i samhället? När bidades
idrottsföreningen och av vilka? O.s.v. o.s.v.
Ø
Tillsammans
med projektledarna tar ungdomarna fram teaterföreställningar, bildspel, gör
happenings, spelar in berättelser, sångspel, utställningar, kort sagt använder
kultur och konst som redovisande redskap för att tränga lite djupare i tider
som har flytt och vad som väntar i framtiden.
Ø
Om
tillfälle ges låta äldre och yngre göra ett gemensamt besök på en konstsalong
eller se en teaterföreställning tillsammans och därefter låta dem spekulera i
och samtala runt vad som påverkat dem med upplevelsen.
Målgrupp
och deltagare |
Projektet
vänder sig i Steg I till äldre på servicehem och äldreboende. Ett tiotal äldre
engageras likväl med personal vid dessa institutioner. Vissa delar av
verksamheten riktar sig mot alla.
Steg
II engagerar de äldre från Steg I samt deras barnbarn, alltså människor i
30-årsåldern mitt i livet.
Steg
III involverar fyra skolor på landsbygden (mellanstadieklasser), deras lärare
och skolledare samt de äldre från Steg I
Projektledarnas
roll under arbetet är bl.a. att skapa, utveckla och inspirera till kreativa
processer där nyfikenhet och intresse för varandra ökar samt att stimulera
behovet av att ständigt lära av varandra.
Kamil A Lukaszewicz, konstnär
Arbetar
som idékonstnär med olika uttryck bl.a. instalationer inom- och utomhus, objekt, teckningar,
måleri, foto och performans. I sitt arbete tar hon
bl.a. upp teman som utanförskap, individ kontra grupp, avfall, överkonsumtion.
Det finns ett spår i Kamil A:s konstnärliga arbeten
som under åren har blivit mer påtagligt. Det kan sammanfattas med några
nyckelord: upprepning, multiplicering, mönsterbildning. Ett annat karakteristiskt
drag i konstnärens verk är rörelse... En rörelse som stelnar i en gest eller
ett fruset dramatiskt uttryck. Det absurda och humoristiska tangerar allvar och
kulturella frågeställningar, ofta med dubbeltydligheter.
Kamil
A har deltagit i ett flertal internationella som inhemska konstprojekt.
Hon
har också fungerat som pedagog i över tio år vid Gerlesborgs konstskola och
därutöver har hon andra pedagogiska erfarenhet på olika nivåer.
Hans Bärtilsson, regissör
Har
under de senaste 20 åren arbetat som regissör och projektledare i länder runt
Östersjön Lettland, Ryssland, Polen och Sverige. Under sin tid med utländska
uppdrag han bl.a. regisserat ett tiotal uppsättningar
på Lettlands Nationalteater och ett flertal vid Kaliningrads Regional
Dramatiska Teater. Bärtilsson har under de senaste åren något vänt sig från
teatern för att arbeta med olika Europeiska demokrati- och utvecklingsprojekt
där kulturen och teatern tjänat som pedagogiskt och redovisande verktyg där
målgruppen företrädesvis varit olika institutioner riktade mot ungdomar.
Bärtilsson har också ett flertal erfarenheter som projektledare för större samandragningar av konstnärskollektiv, främst vad gäller internationella samarbetsprojekt. Han har stor erfarenhet när det gäller projektorganisation och projektarkitektoniska arbeten och varit initiativtagare till flera större inhemska som internationella kulturprojekt.
Syfte |
… finns
inte konsten, finns inte utrymme för insikter, reflektioner, upplevelser – Då
krymper tankar och förmågan på alla livsplan…
Detta
projekt skulle mycket väl kunna fungera som ett pilotprojekt för ett aktivare
liv på ålderns höst, en större åldersintigration mellan unga och gamla till
gagn för en helhetssyn av samhället.
Projektets olika
aspekter:
Resultatet
av detta projekt blir förhoppningsvis en förstärkt självkänsla hos de
inblandade, möjligheter för en förbättrad åldersintigration och ett rikare och
mer mänskligt liv och samhälle.
Ett
av syftena är att undersöka konstens möjligheter att nå individer och aktivera
deras egen kreativitet samt belysa viktiga frågor som ofta ligger fördolda för
samhället och gemene man.
Ett
annat av syftena är att låta de yngre fantisera om hur de skulle vilja bygga
sitt framtida samhälle. Politiskt, arkitektoniskt, konstnärligt, andligt,
socialt och gestalta detta i olika former. Vad vill de
lämna över till sina barnbarn när de själva blir gamla.
Tänk att om tjugo år
är 50-talisterna i samma i situation – fast på ett äldreboende, avskärmad från
alla samanhang, utan möjlighet att förmedla den erfarenhet som kommit av ett
långt liv och dela med sig av sina insikter, viktiga även för samtiden...
Mål |
En mobil utställning som växer under
projektets gång. Den första delen av arbetet består av de äldres bilder och
berättelser. Ett ljud- och bildmontage.
Den
andra delen kompletterar utställningen med barnbarnens bidrag i form av deras
berättelser och bilder. Här ligger fokus på nutiden. ”Kändisporträtten” som tagits fram under arbetes gång ingår också.
Utställningen kommer
att presenteras
på skolor (i samband med arbetet där), äldreboende, bibliotek och för andra
organisationer som kan ha intresse här av tex. vid
föreläsningar.
Hela
arbetsprocessen dokumenteras filmiskt
där den slutliga produkten kan användas som inspirationskälla för liknade eller
andra projekt där äldre och yngre möts.
Vi
vill dessutom utforma och producera en mer konstnärligt
inriktad film där ljud och bild möter varandra på ett mer abstrakt sätt för
ytterligare en infallsvinkel på problematiken.
Arbete
ska också leda fram till en CD med
frågor från de äldre och yngre. Här kommer bara frågor på tal som
förhoppningsvis kan stimulera mottagaren och öppna för debatt.
Tre temaveckor på olika skolor
(mellanstadiet).
Under dessa veckor ligger skolans fokus på möten äldre och yngre, på levande
historia, framtid och åldersintigration. Det konkreta målet är olika
kunskapsöverförande och konstnärligt inriktade resultat som bildspel, teaterföreställningar, föreläsningar
och annat som kan presentera summan av arbetet. Ett gestaltande collage av de unga som illustrerar deras egen
historia och syn på framtiden att överlämna till fingerade barnbarn.
Vi
gissar att det kommer att bli mycket, mycket mera konkreta resultat under och
efter arbetet…
Tidsperspektiv |
Förprojektering
Fyra
till sex månader då kontakt tas med äldreboende och institutioner runt dessa.
Skolor och personal kontaktas för att skapa intresse för idén, forma innehållet
och diskutera upplägget av det pedagogiska arbetet. Under denna tid tas även
kontakter med andra organisationer som kan tänkas ta del av eller ha intresse
för projektet typ bibliotek, högskolor, kyrkor, samhällsföreningar och dylika.
Steg I
Sex
månader med intervjuer och insamlande av material för den första utställningen
tillsammans med deltagarna från äldreboenden.
Steg II
Sex
månader för samspelet mellan de äldre och deras barnbarn. Under denna tid
bygger man vidare på utställningen.
Steg III
Ett
läsår med fyra skolbesök a tre veckor var. Två skolbesök på
hösten och två på våren. De work shops, som finaliserar
arbetet på var och en av skolorna, varar under tre dagar.
Sammantagen
projektlängd: Två och ett halvt år.
Kamil A Lukaszewicz
Hatte Bärtilsson