Kulturkompaniet Kronor & Nycklars förstamajtal år 2005

Får alltid lite av nyårskänsla i samband med första maj. Man ser fram emot nya tider, i likhet med inför årsskifte. Våren står på tröskeln, sommaren är inte så långt bort och ett mer behagligt liv väntar oss nordbor. Det är otvivelaktigt så att man nu går i förväntningarnas tidevarv. Naturligtvis formulerar man då önskningar och förhoppningar. Personliga sådana, likväl som för de medmänniskor som trampar samma torg och gator som en själv.

En av mina hetaste önskningar och som jag anhåller om att få se förverkligad nu när blomstertiden nalkas, är fler som dekorerar sina jordlotter och balkonger med blommor och blad. När inte stadsförvaltningen orkar försköna allmänmiljön för oss får vi väl göra det själva. Och det kostar inte så mycket i förhållande till vad det ger. Ty människan lever inte enbart av födoämnen utan även av skönhet och kärlek. Komponenter som gör människan frisk och stark och ökar lusten till arbete och ett bättre liv. Det skulle inte förvåna mig om avsaknaden av skönhet i vår stad har påverkat att vi har så många människor med grava alkoholskador. För vad ska man trösta sig med när det mesta är grått, trist, trasigt och smutsigt och man inte har så mycket annat att förströ tiden med därtill, om inte en sup. Det är tradition, jag vet, men för många har alkoholen blivit en ohanterlig last. Således; mera blommor, mera skönhet för ett framtida friskare samhälle!

En önskan inför vintern, en årstid som väl är ofrånkomlig, är att vi får vatten och värme i våra lägenheter. Den gångna vintern var besvärlig med kalla golv och utkyld bostad. Kylan höll dessutom i sig långt in på detta år med den kallvår som vi genomlidigt. Att få den värme, som vi trotts allt måste betala för är väl ändå inte för mycket begärt. Att kommunen har ordning på vattenförsörjningen är också ett krav som är rättmätigt. Det andra människor kallar dusch ska inte vi i Gwardejsk behöva kalla ett långtidsprojekt. Vi måste hålla i minnet att vi bor mitt i Europa och både vatten och ledningar finns inom räckhåll. Vad det är som hindrar att detta inte blir en prioriterad fråga förstår inte jag, förstår väl ingen alls. Vår önskan borde väl uppmuntras av, om inget annat, de avgifter vi erlägger kommunen.

Första gången jag var i Gwardejsk måste ha varit någon gång 1998. På väg till Riga stannade bussen här. Jag var tvungen att göra ett toalettbesök. Det var en av de mest vedervärdiga upplevelser jag någonsin haft – i alla fall vad gäller toalettbesök. För de som aldrig varit i vår stad och just bara passerar den kan ett dylikt toalettbesök lätt få dem att tro att här bor människor vars hygien ligger någonstans runt stenåldersmänniskans. Toaletterna är ett av de ansikten vi visar upp utåt. Det är illa att de ser ut som de gör, det ger avsmak innan man ens bekantat sig med staden i övrigt! Men ska sanningen fram ser toaletterna ut så hela långa vägen till Riga eller Vilnius. Ett hål i marken som förvånansvärt få lyckas pricka och med en stank som inte går att beskriva i skrift. Men varför ska vi jämföra oss med de sämsta? Nej, en önskan inför den stundande sommaren är att bland annat toaletterna får en reell ansiktslyftning. Och nu får ni gärna läsa ”toaletterna” som en symbol för hur staden ser ut i övrigt.

Kultur och föreningsliv är viktigt! Man brukar säga att måttet av hur en stad mår är hur många människor som är engagerade i föreningsliv, sport och kultur. Hur mår då Gwardejsk? Ja, om staden inte är fullständigt död så är det väl dödsryckningarna vi bevittnar. Men det finns hopp! För trotts att det vid en hastig överblick verkar som om alla bara sköter sig själva så finns det aktiviteter under ytan som för människor samman och är av sådan klass att de är värda att omnämnas. Men allt är alldeles för anonymt och de som vågar sticka ut hakan motarbetas av administrationen. Allt handlar inte om ekonomiskt stöd och det är kanske inte heller det som de alltför fåtaliga kulturarbetarna efterfrågar. Moraliskt stöd är lika viktigt, uppmuntran och hjälp där man ser sig i stånd till det. Med kulturen kommer också kunskap, med sport kommer gemenskap. Två mycket viktiga faktorer för samanhållningen och det civila livet i en lite ort som vår. När jag talar om kultur menar jag inte bara den som bör bäras upp för traditionens skull. Nej, viktigare är den som utmanar och ifrågasätter. Den som driver debatt och samhällsutvecklingen framåt. En viktig förutsättning för det är lämpliga lokaler. Dessa har vi nu väntat på i mer än två års tid.

Alltså ytterligare ett par önskningar; Mer stöd åt kulturen, i vilken form den nu än vill framträda i och för guds skull färdigställ renoveringen av den gamla biografen så att vi kan ta kommunens förmodligen vackraste lokaler i besittning och göra dem till ett levande center för förenings- och kulturlivet. Själva kommer vi att stödja det vi förmår och vara behjälpliga när människor kommer och frågar oss därom. Sen önskar vi naturligtvis att det vi själva samarbetar kring med staden medborgare ska bli succéfullt. Till sommaren önskar vi att vi får publik på våra teaterföreställningar. Ett ovärderligt stöd, likt det vi kände i fjol somras.

Till sist så har vi en önskan i all anspråkslöshet. Den är kanske inte så fräck eller orimlig som den kan låta sig läsas. Önskan är att de som styr över våra liv i Gwardejsk inspirerar oss till att ta mer aktivt del av hur vår kommun ska förvaltas. Att stadens politiker och tjänstemän öppnar upp för en offentlig debatt där medborgarna kommer till tals och kan meddela sina åsikter, önskningar och förslag. Ty medborgarna är inte till för dem som sitter i ledningen… utan tvärt om! En kommun får inte bli en lekstuga för ett fåtal som anskaffat sig makten. Om medborgarna kommer till tals skulle säkert makthavarna få höra vad som omedelbart och på sikt behövdes göras för att öka vår livskvalitet. Om makthavarna visar den goda viljan att lyssna och genomföra, efter bästa förmåga och ekonomiska resurser, dessa önskningar finns det säkert också anledning att tro att förtroendet för dem skulle öka och därigenom möjligheten till ytterligare mandat att handha det de är satta av oss att handha. Det är mycket enkel politisk matematik och varför skulle inte ett plus ett bli två även i Gwardejsk? Till råga på allt skulle kanske verklig demokrati få möjligheten att slå rot och spira. Men vad vet jag? Det kanske helt enkelt inte är möjligt i Gwardejsk – och det är inte bara makthavarnas fel. Demokrati är en mycket enkel samhällsstruktur, för det är samma sak som ansvar. Ett ansvar som alla bör ta och bära med sig varje dag.

När nu den 9 maj närmar sig har jag ännu en önskan, ett förslag kanske. Visst, fira gärna Segerdagen men passa också på att fira att det i denna del av världen inte har varit krig på sextio år. När hände det sist?

Så återstår då bara att önska alla en fantastisk fortsättning på våren och en härlig sommar!

Hans Bärtilsson