”Levande minnen”

Ett projekt som riktar sig till åldringsvård och skola

Två liv – perspektiv på ett halvt sekel

 

 

 

 

 

av

Kamil A Lukaszewicz

och

Hans Bärtilsson

 

 

 

 

 

Ett projekt för äldre på landsbygden och deras barnbarn med konsten som verktyg

Två liv – perspektiv på ett halvt sekel

 

Bakgrund

 

Konsten ger ett existentiellt stöd och en känsla av att befinna sig i ett sammanhang.

 

… finns inte konsten, finns inte utrymme för insikter, reflektioner, upplevelser – Då krymper tankar och förmågan på alla livsplan…

 

Kulturskaparna Kamil A Lukaszewicz och Hans Bärtilsson är två vitt skilda konstnärer. Båda har dock ett gemensamt intresse av att arbeta med frågor som rör  människan och samhället, utifrån ett konstnärligt perspektiv. De är båda internationellt orienterade och har en bred bas för sitt kulturella och sociala engagemang.

Vid flera tillfällen under de senaste tio åren har de samarbetet runt olika konst- och kulturprojekt. Deras devis är att konsten måste finnas överallt för att engagera människor, väcka deras nyfikenhet, vetgirighet och kreativitet, för att få dem att söka frågor och hitta nya infallsvinklar och svar. Konst kan drabba individen direkt, fattig som rik, oavsett social, politisk eller kulturell tillhörighet och öppna människans sinnen för andra värden...

Denna gång förde deras övertygelse om individens fullständiga rättigheter till konstnärliga upplevelser dem samman. Utifrån den ståndpunkten vill de göra ett försök att finna samhälleliga och mänskliga frågor runt något som inte tycks ha något berättigande: åldrandet och mötesplatser där yngre och äldre får möjlighet till kreativ samverka.

 

En av utgångspunkterna med projektet ”Levande Minnen” refererar till en regional utredning ”Kultur i Äldreomsorgen” som syftar till att initsiera en länsövergripande diskussion om kulturens roll inom bl.a. äldreomsorgen.

(...) ”Hur ser det ut när vi blir äldre (...) kommer då kulturen till oss (...) Det är inget fel på varasig bingo eller dragspel (...) men det är lätt att allt blir ett sätt att slå ihjäl en timme. Det räcker inte med det! Vi har rätt att kräva mer än så!” (...)

 

I Sverige idag får åldringar slåss för en plats på ett äldreboende. Väl där tar vården hand om dem, oftast på ett fantastiskt sätt. Den medecinska delen kan vi. Vi har bra eller goda erfarenheter av att vårda åldrande kroppar, men skälen... ? Vem tar hand om skälen, om individens behov. Åldrandet innebär ofrivillig issolering och minskade tillfällen att delta i samhälleliga aktiviteter.  En annan följd för de äldre är reducerade möjligheter att dela med sig av det som de ofta är oss överlägsna i: bildning, kunskap och framförallt livserfarenheter.

 

I vissa fall är personalen, som tillhandahåller vården lika fångad som de äldre är i sin situation. Man har kört fast och ser ingen möjlighet till utveckling, eller hinner helt enkelt inte med att stimulera vårdtagarna. Sällan ges tillfällen då man själv kan ladda batterierna och få inspiration. Samhället försöker uppfylla vårdbehov men det liv man har att leva som gammal kräver annat och mycket mer för att åstadkomma en meningsfull existens.  

 

Barn och ungdomar har knappast något tillfälle till kontakt för att ta del av den äldre generationens erfarenheter och tankar, institutionaliserade som de är i skolans värld. Båda grupperna lever helt åtskilda och det finns ingen given plattform att odla ömsesidiga kontakter eller till erfarenhetsutbyten.

Det är nödvändigt att skapa möjligheter för ett gemensamt arbete och på ett sådant sätt att process och resultat gagnar båda parter.

Det finns dessutom väldigt få idéer och små resurser för att förändra detta tillstånd, särskilt i mindre samhällen på landsbygden där utbudet är starkt begränsat.

 

Att ta del av kultur i ett sådant sammanhang kan få stor betydelse för vår egen uppfattning av livskavalitet och om livets mening. Kulturen kan ge en känlomässig, estetisk, intelektuellt och social stimullans samt gemenskap och tillhörighet.   

 

Vi måste finna ett gemensamt rum och behandla äldre och yngre och oss själva som jämbördiga parter i samhället.

 

Ett konstnärligt sätt att arbeta är ett intressant verktyg som kan stimulera och öka vitaliteten inom många områden i samhället. Inte minst vid överbryggande av generationsklyfter.

 

Projektbeskrivning

 

Detta projekt är indelat i tre steg; Dåtid, Nutid och Framtid

 

Steg I: Dåtid

Vi är ute efter en levande process som tar oss med till en svunnen tid, ett annat samhälle, ett annat sett att se på livet och de stora frågorna. En process som tar tillvara minnen och med det känslor, atmosfärer, händelser och livsavgörande frågor för att omvandla detta till konstnärliga uttrycksformer.

I livet är det inte alla gånger så lätt att hitta de precisa svaren – med hjälp av konsten kan man ställa frågorna som fördjupar, undersöker och penetrerar och få det abstrakt mer konkret. Eller vice versa: med konsten kan man belysa problem, utvidga tanken, få nya perspektiv och nya infallsvinklar på den tid vi lever i och på oss själva.

 

Frågan är vad gammal är!

Kan en tanke bli gammal, kan känslan vara gammal, kan livsavgörande frågor åldras? Hur påverkar ålderdom oss och våra uttrycksformer? Hur berättar vi om en svunnen tid? Hur behandlar vi våra minnen?

Svaren söks genom en konstnärlig process och belyses och redovisas med hjälp av kulturen som verktyg.

 

Ø       Med utgångspunkt från de äldre deltagarnas fotografier nysta upp en verklighet som en gång varit och samla in olika historier från deras värld. Material används sen som utgångspunkt i det fortsatta arbetet.

 

Ø       I samtal hitta fram till viktiga skildringar ur var och ens liv.

 

Ø       De äldre deltagarna gör egna fotocollage utifrån sina personliga bilder som lyfter fram det som är viktigt ur deras perspektiv. Bilderna bearbetas bl.a. med hjälp av datorer för att komma fram till ett konstnärligt resultat.

 

Ø       Målet med steg ett är att genom diskussioner och samtal finna vägar till viktiga händelser och frågor som etsats sig fast i minnet och som kommit att betyda något genom livet. Dessa berättelser och fotomontage samlas och presenteras i form av en utställning riktade till ålderdomshem med deltagarna själva som guider. Här hoppas vi att evenemanget ska locka till diskussioner och vidare frågeställningar som kan ta det fortsatta arbetet framåt.

 

Ø       Under hela arbetet videodokumenteras processen för att senare ingå som del av den slutgiltiga upplevelseutställningen.

 

Ø       Steg I pågår under sex månader.

 

 

Steg II: Nutid

Den andra delen av projektet koncentrerar sig på nutiden och involverar de äldre från steg ett samt deras barnbarn. De äldre och yngre uppmanas att ta fotografier från deras samtida liv och omgivningar. Med utgångspunkt från dessa bilder samt samtal och berättelser riktas fokus på de stora frågorna i livet. 

Arbetet syftar till att få igång båda generationernas fantasi och kreativa förmåga och stimulera dem till nyfikenhet på och utforskning av varandras liv och därigenom en dialog.

 

Ø       Samtal runt existentiella teman. Hur viktigt är livet? Perspektiv på dagens samhälle kontra det som en gång var. Vad skulle du ägna dig åt om du fick leva sjuttio år till? Vilka frågor skulle du vilja få från anhöriga; egna barn, farmor eller mormor? Från vårdpersonal, präster eller politiker?

Ø       Könsroller nu och då – manligt/kvinnligt? Finns det något viktigt i ditt liv som du aldrig har berättat för någon, men som du idag skulle kunna tänka dig att förtälja? Andlighet, spelar det någon roll för dig? Rädsla? Flera stora frågor kommer med säkerhet fram under processen med steg ett. Dessa frågeställningar hålls levande under hela projektet.

 

Ø       Att var och en, yngre som äldre deltagarna, skriver om vad som händer dem under en bestämd dag och illustrera detta med hjälp av fotografier.

 

Ø       Hur ser de äldre på sig själva i rollen som en känd person. – Fotografera dem som ”kändisar”. De får själva välja attribut och lämpliga poser.

 

Ø       De äldre formulerar frågor som de känner att de vill ställa till sina barnbarn. De yngre bearbetar frågor som de i sin tur vill ställa till mor/farföräldrar. Dessa frågor skickas emellan varandra tillsammans med fotografier från respektives vardag. Början till en dialog.

 

Ø       Som avslutning på steg två och som konkret resultat anordnas en utställning /presentation där inspelat och dokumenterat material så som intervjuer, bilder, videofilmer från nutiden presenteras tillsammans med ”kändisporträtten” av de äldre. Presentationen sätts också samman av det material som kommit fram under projektets inledande del.

Utställningen turnerar på biblioteksfilialer och andra ålderdomshem. Vid en av dessa visningar träffas deltagarna över generationsgränsen för en öppen diskussion. Ett flertal seminarium avhålls också i samband med vernissagerna dit föreläsare bevandrade i frågorna inbjuds för offentliga föredrag.

 

Ø       Allt material från steg två används som utgångspunkt vid arbetet med den avslutande upplevelseutställning, som utgör steg tre i projektet. Materialet kommer även att ligga som grund för de work shops som ska hållas på skolorna tillsammans med elever och skolpersonal.

 

Steg III: Nu och Framtiden

 

Varje vuxen har en gång varit ung - ingen ung har varit vuxen...

 

Del III riktar sig mot de äldre deltagarna och skolungdomar – liksom mot skolpersonal i samarbete med projektledarna. Temat Ålderdom – Ungdom undersöks från olika infalls-vinklar och redovisas med kulturella verktyg.

 

Ø       Etablera kontakter mellan servicehem och äldreboende och närliggande skolor. Grunden för arbetet på skolorna är den utställning som växt fram under de två inledande faserna av arbetet.

 

Ø       Det är viktigt för hela projektidén att äldre får möjlighet att ta del av skolans vardagliga arbete och att ungdomar (klassrepresentanter) i sin tur besöker äldreboende för samtal och djupare kontakt. Äldre kan tex. vara med vid presentationen av utställningen på skolorna, delta eller själva hålla i en lektion. Vid besöken på äldreboende berättar ungdomar om sitt liv, sina intressen, drömmar och vad de till vardags sysslar med.

 

Ø       Det bjuds sällan någon möjlighet till åldersintegration på detta sätt vilket förhoppningsvis öppnar för en annan nyfikenhet, förståelse och inblick i varandras livssituationer.

 

Ø       Alla besök dokumenteras. Ungdomarna fotodokumenterar de äldres besök på sin skola. Förhoppningen är att det gör dem extra fokuserade på de inbjudna gästerna. Det samma gäller ungdomsbesöken på äldreboenden.

 

Ø       Utställningen stannar på varje skola under en tre veckor lång period. I slutet av den perioden genomgår eleverna en tre dagar lång work shop med teater och bild som verktyg.

 

Ø       Under tiden som utställningen är stationerad på skolan ska så mycket som möjligt av skolans arbete kretsa kring temat ålderdom – ungdom. Så att man till exempel under musiklektioner sjunger populärsånger från 30-talet. Historia och samhällskunskap kretsar kring denna tid och detta tema o.s.v. Närhistoria? När byggdes min skola och vad fanns där förut? Vem är den äldsta personen i samhället? När bidades idrottsföreningen och av vilka? O.s.v. o.s.v.

 

Ø       Tillsammans med projektledarna tar ungdomarna fram teaterföreställningar, bildspel, gör happenings, spelar in berättelser, sångspel, utställningar, kort sagt använder kultur och konst som redovisande redskap för att tränga lite djupare i tider som har flytt och vad som väntar i framtiden.

 

Ø       Om tillfälle ges låta äldre och yngre göra ett gemensamt besök på en konstsalong eller se en teaterföreställning tillsammans och därefter låta dem spekulera i och samtala runt vad som påverkat dem med upplevelsen.

 

 

 

Målgrupp och deltagare

 

Projektet vänder sig i Steg I till äldre på servicehem och äldreboende. Ett tiotal äldre engageras, tillsammans med personal vid dessa institutioner. Vissa delar av verksamheten riktar sig mot alla.

 

Steg II engagerar de äldre från Steg I samt deras barnbarn, alltså människor i 30-årsåldern mitt i livet.

 

Steg III involverar fyra skolor på landsbygden (mellanstadieklasser), deras lärare och skolledare samt de äldre från Steg I

 

Projektledarnas roll under arbetet är bl.a. att skapa, utveckla och inspirera till kreativa processer där nyfikenhet och intresse för varandra ökar samt att stimulera behovet av att ständigt lära av varandra.

 

Kamil A Lukaszewicz, konstnär

Arbetar som idékonstnär med olika uttryck bl.a. instalationer inom- och utomhus, objekt, teckningar, måleri, foto och performance. I sitt arbete tar hon bl.a. upp teman som utanförskap, individ kontra grupp, avfall, överkonsumtion. Det finns ett spår i Kamil A:s konstnärliga arbeten som under åren har blivit mer påtagligt. Det kan sammanfattas med några nyckelord: upprepning, multiplicering, mönsterbildning. Ett annat karakteristiskt drag i konstnärens verk är rörelse... En rörelse som stelnar i en gest eller ett fruset dramatiskt uttryck. Det absurda och humoristiska tangerar allvar och kulturella frågeställningar, ofta med dubbeltydligheter.

Kamil A har deltagit i ett flertal internationella som inhemska konstprojekt.

Hon har också fungerat som pedagog i över tio år vid Gerlesborgs konstskola och därutöver har hon andra pedagogiska erfarenhet på olika nivåer.

 

Hans Bärtilsson, regissör

Har under de senaste 20 åren arbetat som regissör och projektledare i länder runt Östersjön Lettland, Ryssland, Polen och Sverige. Under sin tid med utländska uppdrag han bl.a. regisserat ett tiotal uppsättningar på Lettlands Nationalteater och ett flertal vid Kaliningrads Regional Dramatiska Teater. Bärtilsson har under de senaste åren något vänt sig från teatern för att arbeta med olika Europeiska demokrati- och utvecklingsprojekt där kulturen och teatern tjänat som pedagogiskt och redovisande verktyg där målgruppen företrädesvis varit olika institutioner riktade mot ungdomar.

Bärtilsson har också ett flertal erfarenheter som projektledare för större samandragningar av konstnärskollektiv, främst vad gäller internationella samarbetsprojekt. Han har stor erfarenhet när det gäller projektorganisation och projektarkitektoniska arbeten och varit initiativtagare till flera större inhemska som internationella kulturprojekt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Syfte

 

Detta projekt skulle mycket väl kunna fungera som ett pilotprojekt i Halland för ett aktivare liv på ålderns höst, en större åldersintegration mellan unga och gamla till gagn för en helhetssyn av samhället.

 

Projektets olika aspekter:

 

 

Resultatet av detta projekt blir förhoppningsvis en förstärkt självkänsla hos de inblandade, möjligheter för en förbättrad åldersintegration och ett rikare och mer mänskligt liv och samhälle. 

Ett av syftena är att undersöka konstens möjligheter att nå individer och aktivera deras egen kreativitet samt belysa viktiga frågor som ofta ligger fördolda för samhället och gemene man.

Ett annat syfte är att låta de yngre fantisera om hur de skulle vilja bygga sitt framtida samhälle. Politiskt, arkitektoniskt, konstnärligt, andligt, socialt och gestalta detta i olika former. Vad vill de lämna över till sina barnbarn när de själva blir gamla. 

 

Tänk att om tjugo år är 50-talisterna i samma i situation – integrerade på äldreboenden, avskärmade från naturliga samanhang, utan möjlighet att förmedla erfarenheter av ett långt liv och att dela med sig av insikter, viktiga även för samtiden...

 

Mål

 

En mobil utställning som växer under projektets gång. Den första delen av arbetet består av de äldres bilder och berättelser. Ett ljud- och bildmontage.

 

Den andra delen kompletterar utställningen med barnbarnens bidrag i form av deras berättelser och bilder. Här ligger fokus på nutiden. ”Kändisporträtten” som tagits fram under arbetes gång ingår också.

Utställningen kommer att presenteras på skolor (i samband med arbetet där), äldreboenden, bibliotek och för andra organisationer som kan ha intresse härav, t.ex. vid föreläsningar.

Hela arbetsprocessen dokumenteras filmiskt där den slutliga produkten kan användas som inspirationskälla för liknande, eller andra projekt där äldre och yngre möts.

Vi vill dessutom utforma och producera en mer konstnärligt inriktad film där ljud och bild möter varandra på ett mer abstrakt sätt för ytterligare en infallsvinkel på problematiken.

Arbete ska också leda fram till en CD med frågor från de äldre och yngre. Här kommer bara frågor på tal som förhoppningsvis kan stimulera mottagaren och öppna för debatt.

Tre temaveckor på olika skolor (mellanstadiet). Under dessa veckor ligger skolans fokus på möten äldre och yngre, på levande historia, framtid och åldersintegration. Det konkreta målet är olika kunskapsöverförande och konstnärligt inriktade resultat som bildspel, teaterföreställningar, föreläsningar och annat som kan presentera summan av arbetet. Ett gestaltande collage av de unga som illustrerar deras egen historia och syn på framtiden att överlämna till fingerade barnbarn.

 

Vi gissar att det kommer att bli mycket, mycket mera konkreta resultat under och efter arbetet…

 

Tidsperspektiv

 

Förprojektering

Fyra till sex månader då kontakt tas med äldreboende och institutioner runt dessa. Skolor och personal kontaktas för att skapa intresse för idén, forma innehållet och diskutera upplägget av det pedagogiska arbetet. Under denna tid tas även kontakter med andra organisationer som kan tänkas ta del av eller ha intresse för projektet typ bibliotek, högskolor, kyrkor, samhällsföreningar, etcetera. 

 

 

Steg I

Sex månader med intervjuer och insamlande av material för den första utställningen tillsammans med deltagarna från äldreboenden.

 

Steg II

Sex månader för samspelet mellan de äldre och deras barnbarn. Under denna tid bygger man vidare på utställningen.

 

Steg III

Ett läsår med fyra skolbesök a tre veckor var. Två skolbesök på hösten och två på våren. De work shops, som fullbordar arbetet på var och en av skolorna, varar i tre dagar.

 

Att projektet är så omfångsrikt tidsmässigt tror vi är en förutsättning. Att bygga upp förtroende kräver kontinuitet. 

 

Sammantagen projektlängd: Två och ett halvt år.

 

 

Kamil A Lukaszewicz

Hatte Bärtilsson