Schema och logg vecka 37, 2009

Kulturkompaniet Kronor & Nycklar

Tid	Måndag 7/9	Tisdag 8/9	Onsdag 9/9	Torsdag 10/9	Fredag 11/9	Lördag 12/9	Söndag 13/9	Tid
08.00	08.00: Arbete på kontoret	07.00: Arbete på kontoret	08.00: Kontoret			08.00: Arbete på kontoret		08.00
09.00			09.00: Scenografi-arbete Hallarna Sommarkvällar		09.00: Scenografi-arbete Hallarna Sommarkvällar			09.00
10.00				10.00: Arbete på kontoret			10.00: Arbete på kontoret	10.00
11.00	11.00: Scenografi Kulturhuset							11.00
12.00						12.00: Husknuten		12.00
13.00	13.00: Arbete på kontoret					13.00: Rep. Sommarkvällar Hallarnas Skåd.		13.00
14.00		14.00: Interreg-möte Laholm	14.00: Högskolan				14.00: Rep. Sommarkvällar Hallarnas Skåd.	14.00
15.00			12.00: Möte Sponsor					15.00
16.00	16.00: Manus Husknuten	16.00: Arbete på kontoret						16.00
17.00			17.00: Husknuten	17.00: Teater Husknuten				17.00
18.00	18.00: Arbete på kontoret	18.30: Föredrag Teaterföreningen Emanuelkyrkan	18.00: Rep. Sommarkvällar					18.00
19.00								19.00
20.00			20.00: Friskvård Tennis					20.00
21.00								21.00
22.00								22.00

Två huvudprioriteringar. ”Sommarkvällars” scenografi ska stå klar för bruk på Lilla Scen – Kulturhuset. Till helgens två repetitionspass ska vi äntra Seveds gamla sommarhus på allvar. Då har vi en månad kvar till premiär… nästan. Den andra prioriteringen är att få ordning på Interregpartnerskapet. Falkenberg, Brönderslev, Hjörring, Övre Eiker och Nedre Eiker… Det kan ta sin tid men måste vara klappat och klart denna vecka. Förhoppningsvis ska vi kunna göra en resa nästa vecka antingen till Norge eller Danmark. Föredraget på Teaterföreningen är också något att särskilt se fram emot. På tisdag kväll ska Undertecknad åter berätta om verket i Ryssland och Gwardejsk. Annars är det nog mest tungt knog med scenografin som gäller…

Måndagen den 7 september 2009

Projekt	Finansiär	Plats		Tid
Kontorsgöromål	Kronor & Nycklar	Halmstad		09.00 – 22.00
11.00: Scenografiarbete Kulturhuset. – 16.00: Textarbete – Teater Husknuten – kontoret - kvällsarbete
Tanken var att Undertecknad skulle delta vid det scenografiska arbetet på Kulturhuset… Men det blev ytterst sporadiskt. En timme, om ens det och den babblades bort. Uppdateringar och repetitionsschema fyllde resten av dagen… Dryga arbeten som på sitt sätt aldrig vill ta slut – dessutom svårt att hålla isär tider, människor och göromål. Uppdatering klar – repschema flyttas över till morgondagens ”att-göra-lista”. Sent om kvällskvisten flög biljetterna till Sommarkvällar högst upp på prioriteringslistan och blev mycket riktigt också gjorda. Det var kanske det enda av genuint värde idag… Hatte Bärtilsson
			Upp>>

Tisdagen den 8 september 2009

Projekt	Finansiär	Plats		Tid
Arbete på kontoret Sommarkvällar	Kronor & Nycklar Hallarnas Skådespelarlag	Halmstad		09.00 – 21.00
Kontorsgöromål – 14.00: Interregmöte Laholm – 18.30: Föredrag Halmstads Teaterförening
En förmiddag med repetitionsschemat och en slutlig indelning av de repetitionslag som från nu kommer att gälla vid vårt repetitionsarbete. Interregmötet i Laholm. Märkte man en viss trötthet?… Nej, kanske inte direkt men nog var alla en aning yrvakna. Det är kanske inte så konstigt. Det var ett tag sen frågan var uppe på bordet och det som inte är direkt aktuellt sjunker längre och längre ner på prioriteringslistor. Det gäller för Undertecknad så väl som förvaltningsföreträdare. Även Undertecknad kände sig en aning stapplig i tonen när presentationen av projektets status framlades. Så småningom vaknade dock entusiasmen och vi fick en del bestämt inför framtida aktioner. Så ska vi försöka få till möten i Norge till den 20 – 21 innevarande månad. Det är något efter den planering som föreligger men gott nog. Det är ju med mycket kort varsel så vi får helt enkelt se hur det kan fungera. Men det finns fördelar i att åka upp och göra en framställan. Att möte människor ansikte mot ansikte. Att upprätthålla partnerskapet enbart med mail och telefonkontakter är hart när omöjligt. Inte ens Falkenberg orkar svara på inviter eller förslag till möten… Sponsormötet… När Undertecknad kom till firman hade en större lastbil med bräder just kommit in. Det blev några ord utbytta med chefen som skötte trucken… Ett nytt möte i morgon blev bestämt. Kl. 15.00… Till kvällen genomförde Undertecknad ett litet föredrag när Halmstad Teaterförening höll medlemsmöte för att informera om höstens program. Efter information och en vädjan att se vad som kunde vara intressant för vårens program var det Undertecknad tur att entra scenen. Med hjälp av bilder från Gwardejsk höll Undertecknad ett mer än en timmar långt anförande om hur teatern kan tjäna andra syften än just som konstart. Det verkade intresseväckande och en hel del frågor kom som avslutning på programmet. Många kom också fram efteråt för att fråga eller bara för att kommentera framställan. Positiva kommentarer och vänliga, varma ord höstades in. Som tack fick Undertecknad ett paket exklusiv och god choklad. Strålande! Och kul… det är ju alltid roligt att berätta om de lettiska och ryska erfarenheterna för intresserade öron! Hatte Bärtilsson
Vädret veckan ut			Upp>>

Onsdagen den 9 september 2009

Projekt	Finansiär	Plats		Tid
Arbete på kontoret	Kronor & Nycklar	Halmstad		09.00 – 22.00
09.00: Scenografiarbete Kulturhuset – 14.00: Möte Högskolan Projekt Respekt! – 15.00: Möte Sponsor – ByggMax - 17.00: Sångrepetitioner – Teater Husknuten – 18.00: Repetitioner ”Sommarkvällar” – Hallarnas Skådespelarlag - 20.00: Friskvård/Tennis
Det är som en sagovärld, ett dataspel… Helt osannolikt liv. Idag har det varit som en dröm – en skön dröm. Tyvärr fungerad det inte med handräckningen vid scenografibygget för ”Sommarkvällar”. Främsta orsaken till detta är dagistider och den lille nye medlemmen. Men det är till skam för Undertecknad då han lovat att hjälpa till och nu har det blivit minimalt med tid för att leva upp till detta löfte. För scenografibygget spelar det emellertid ingen större roll. Det har fortskridit enligt planerna och idag har detta arbete redovisat helt färdigbyggda platåer som dessutom ser stabila och ordentliga ut. Ett utomordentligt arbete utfört av byggmästaren och scenografen alias Fredrikkreatören. Fantastiskt! Det var till eftermiddagen som det förtrollad livet startade. Efter det att Undertecknad printat och kopierat dokument och marknadsföringsmaterial nere på det eminenta MediaRummet bar det iväg till Högskolan för ett möte med de som funnit det intressant att utför en utvärdering av Projekt Respekt! Efter en stunds förvirring på olika restauranger och fik på Högskolan hittade Undertecknad till sist de damer som han stämt träff med. Eller rättare sagt, de hittade honom trots att han inte bar den blåa toppluva som han utlovat… Det här kom att bli till ett riktigt bra möte. Vi gick igenom de dokument som Undertecknad hade förberett och penetrerade sedan vilka möjligheter som fanns för ett samarbete. Damerna – som arbetar som pedagoger på ett visst program på Högskolan – tyckte att det fanns rediga möjligheter för deras studenter att ta del av Projekt Respekt, att följa projektet och göra kontinuerliga utvärderande rapporter. Det var detta som mötet gick ut på och att komma till konklusioner var det inga som helst problem med. Dessutom pratade vi om möjligheterna till vidare samarbeten. Att hålla work shops i… ja, låt oss kalla det kreativt tänkande eller framföranden, var bara ett av de förslag som diskuterades. Kanske till och med ett samarbete runt ”Sommarkvällar” där studenterna såg föreställningen för att dagen efter arbeta med pjäsens problematik. Det fanns ingen hejd på de möjligheter damerna såg i att utnyttja Undertecknad olika talanger. Och gärna det!… naturligtvis. Förutom dessa fantastiska och spännande möjligheter var det ett mycket trevligt och intressant möte med två verbalt begåvade damer som var otroligt trevliga att stifta bekantskap med. Därpå i rask takt till det möte som skulle komma att vara i exakt 17 minuter. En av stadens byggfirmor utsattes för, det Undertecknad betecknar som ett första experiment gällande hanteringen av sponsorer. Tanken var, eller är – då fler sådana här besök är tänkta – att ett litet eller medelstort företag går in med en mindre summa pengar för att hjälpa Sommarkvällarensemblen med del av finansieringen av uppsättningen. För detta får de tio biljetter till en speciell föreställning – den andra premiären. Ja, förutom att företagens loger kommer att återfinnas i program och på affischer. Till denna andra premiär ordnas det med en sittning efter föreställningen där en affärsidé kommer att presenteras. Nämligen att dessa mindre företag håller en viss hand över Hallarna och hjälper till rent ekonomiskt med den konstnärliga verksamheten och i gengäld får tillgång till de tjänster som vi kan tillhandahålla. Exempel härpå är mindre underhållningsprogram för uppstartkonferenser eller andra liknande samlingar, team bildingprogram och naturligtvis starkt reducerade biljettpriser till föreställningar. Att företagen bildar ett nätverk för gemensamma evenemang där flera firmor går in för att lösa ett större behov och där vi kan vara med och förverkliga lösningen av dessa. En slags affärsidé alltså. Detta presenterades för företagaren som genast nappade på uppslaget, räknade av på den räkning som vi fått för allt trä vi köpt till scenografin så att köpesumman krympte med det tänkta bidraget. Hela mötet, med utväxling av penningen och allt, tog 17 minuter… nästan overkligt. Fler sådana här möten kommer att anordnas – så här lätt kommer det inte att bli framöver. Det här var nog en lycklig omständighet… Till kvällens sångrepetitioner på Husknuten slog olyckan till. Sen förra veckan har vi en ny sångpedagog som till kvällens övning skulle ta över och leda ensemblen för första gången på egen hand. Det blev traditionell uppvärmning med andningsövningar och röstuppvärmning på golvet. Därpå följde en viss uppsjungning och textövningar… något i överkursstil… skulle man kanske kunna påstå… Efter en timme protesterade ensemblen högljutt. Fjantigt, barnsligt, onödigt och så frågan som undrade varför vi ska göra sånt här? Vi är glada amatörer som vill sjunga och ha skoj! I detta påstående vilar hela sanningen. Det blev för mycket med dessa övningar som egentligen inte tog oss någonstans mer än möjligen till absolution för sångpedagogen ambitioner… Därvid tvärstannade repetitionen. Det var så sura miner från flera håll inom ensemblen att den stannade upp likt en åsna som ställt sig på frambenen. Sångpedagogen tog illa vid sig och störtade på dörren med tårar i ögonen, upprepandes att hon i sanning inte var deras kvinna… att vi kunde sköta detta själva och… ja, kanske inte direkt dra åt heklefjäll… men någon liknande plats. När Undertecknad kom ut för att tala pedagogen tillrätt bemöttes han med en liknande attityd och det kändes helt låst att förhandla vidare. Där vid fick detta sångpass sitt slut. Vad som ligger bakom är svårt att sia om. Sångpedagogen skylde på andra saker som hon erfaret under den sista tiden… att detta var saltet som fick karet att rinna över, såren svida extra mycket. Ändå vill Undertecknad påstå att det var helt obegripligt att man går in med en sådan prestige i en grupp som inte är annat än just det de själva kallar sig för; Kungliga Reumatiska Teatern. De halta och lyttas samling som älskar att sjunga och öva teater. Den uppfattningen borde man ha gjort sig och därvid anpassat övningarna till den omständigheten och inte rusat in i självförverkligandets prestigefyllda återvändsgränd… som nu skedde med buller och bång. Det tog sin lilla tid att stilla de uppretade inom ensemblen som helt enkelt ville hoppa av hela projektet… Åsna mot åsna-effekten… Mycket märklig situation och plötsligt befann sig Undertecknad i något som skulle kunna kallas ett kollektivt chocktillstånd. Så småningom löstes den hätska stämningen upp och vi beslutade oss för att analysera den uppkomna situationen vidare till repetitionerna i morgon… Undertecknad var nämligen tvungen att rusa vidare. För på annat ställe stod nästa ensemble och väntade på regissör. Trots sen ankomst var det inga direkta sura miner. Scenografen hade lotsat övriga av kvällen samlade ensemblemedlemmar till källarregionen på Kulturhuset för att där beskåda och beundra scenografibygget. Där sprang Undertecknad på dem efter en stunds letande. Och scenografin – så långt den framskridit nu var verkligen till att beundra. Robust bygge! Undertecknad passade på, att där i källarvalven redovisa vinsten från sponsormötet tidigare under eftermiddagen – annonsen rönte viss entusiasm. Kvällens repetitioner tog nappatag med scen 16. Tre skådespelare var kallade, fem kom. Alltså samtliga som var berörda av denna scen som fått så lite tid tidigare. Men vi stegade upp och satte ett delvis nytt scenario. Det öppnade dörrarna för en del nya spännande lösningar. Bäst var kanske Gertruds travning med Tomas där hon hanterade honom ungefär som en vuxen ett barn sägandes ”Vänta du tills vi kommer hem…” Lösningen blev väldigt roligt. Annars är det väl så, just nu, att skådespelarna far fram med viss försiktighet, kanske ängslan när de nu kastat manuskripten. Det trevas mer än vanligt och det är textmassan som stjäl koncentration då delar sitter väldigt löst. Efter upprepade genomkörningar satt rörelser och text mer anatomiskt och det såg riktigt lovande ut. Alla är där för att göra sitt yttersta… det luktar adrenalin och tjurighet och kallsvett och någon slags halvångest och egenförbittring när texten vägrar låta sig infinnas… Hur många gånger hör man inte nu; ”Jag kunde ju det hemma”! Men lugn, detta kommer att bli bra, riktigt bra! Den bedömningen gjorde Undertecknad efter dagens övning runt scen 16. Kanske inte så konstigt att tennisen trögade betänkligt… efter en sådan här dag. För mycket av varje i huvudet och svårt för fokusering och koncentration. Dessutom hade Undertecknad broder med stinn mage som partner… Det blev storstryk; 4 – 8. Första förlusten i höst… Grugrämelse… Trött. Det är nästan som om allt denna dag hade hänt under en längre tidsperiod. När man så här om aftonen blickar tillbaka har man känslan av att det som passerat var för flera dagar sen. Svindlande! Förvirrande! Ett helt osannolikt liv…! Hatte Bärtilsson
			Upp>>

Torsdagen den 10 september 2009

Projekt	Finansiär	Plats		Tid
Arbete på kontoret	Kronor & Nycklar	Halmstad		09.00 – 19.00
Kontorsgöromål – 17.00: Teater Husknuten
Till kvällens övning med Teater Husknuten var gårdagens stora, stora fråga som bortblåst. Förbittringen försvunnen, frågetecknen runt sångpedagogen berördes ej och en ny och mer bestämd inställning rådde runt de traditionella kaffekopparna och kakfatet. Vi får, med hjälp av vår fantastiske dragspelare, klara oss själva och lösa sångproblematiken så. Därvid var alla helt överens och det ansågs inte ens nödvändigt att Undertecknad tog kontakt med den furiösa sångpedagogen för en ursäkt ens. Därpå följde en av de bästa repetitioner som gruppen gjort på mycket länge… Vi satte halva stycket till förnöjelse och allmän tillfredställelse. Så kan det gå… så är det i teaterns förtrollade värld! Undertecknad är emellertid mycket tacksam för sin engagerade teatergrupp! Hatte Bärtilsson
			Upp>>

Fredagen den 11 september 2009

Projekt	Finansiär	Plats		Tid
Arbete på kontoret	Kronor & Nycklar	Halmstad		09.00 – 14.00
Kontorsgöromål – INTERREG – 09.00: Scenografiarbete Kulturhuset för Sommarkvällar
När Undertecknad kom ner till scenografiarbetet på Kulturhuset hade olyckan slagit till. Fredrikkreatören, alias scenografen hade stått på näsan ner från stora scen, som han i sällskap med byggmästaren i totalt mörker besökt. De hade sökt en väg att få upp de tunga platåerna till vårt scenutrymme på. Plötsligt hade markan tagit slut under scenografens fötter och han störtade ner och slog näsan blodig mot första radens bänkar. Det såg förskräckligt ut – en nästipp totalt uppskrubbad, blod i mustaschen och på t-tröjan därtill en uppvisad näsduk helt i blodrött. Fruktansvärt! Undertecknad blev alldeles kall vi denna åsyn. Men intermezzot skämtades bort – sådan är han denna outtröttlige hjälte – och alla konstaterade att det ändå var tur i oturen att inget värre skett. Utslagna tänder, en bruten arm eller ett ben på tvären… Ja, i princip kunde utgången blivit katastrofal. Olyckan kommer dock säkert att bli legendarisk, ty det haglade av skämt runt händelsen hela förmiddagen. Äntligen fick Undertecknad möjlighet att delta aktivt i arbetet med scenografin. Det har ju varit på tapeten under hela vecka men av olika anledningar har Undertecknad inte kommit till skott. Nu blev en del skruvar idragna, några lådor uppburna och placerade i vår blackbox och ett och annat vi skulle kunna kalla handräckning gjort. Det mildrar samvetet… men bara mildrar, ty det stora arbetet med detta robusta scenbygge har gjorts av hjältarna från Kulturhuskällaren; Byggmästaren – utan vars hjälp vi ingenstans kommit – och ensemblens scenograf. De ska länge leva! Hatte Bärtilsson
			Upp>>

Lördagen den 12 september 2009

Projekt	Finansiär		Plats			Tid
Arbete på kontoret ”Sommarkvällar”	Kronor & Nycklar Hallarnas Skådespelarlag	Halmstad			10.00 – 17.00
Kontorsgöromål – 12.00: Samling Teater Husknuten – Kulturhuset - 13.00: Teaterrepetitioner ”Sommarkvällar” Hallarnas Skådespelarlag
Utskällning… fem minuter försenad… onödigt både med okorrekt ankomst och bandhundsattityd. Teater Husknuten för första gången på Lilla Scen, Kulturhuset där vi i december ska genomföra ”O ve, o ve, vilket frieri”. Kändes som hemma när hela gruppen samlades för sceninspektion. En rad nya idéer kom fram gällande vår scenografi. Vi använder bara bord och stolar från nästintilliggande cafeteria. Rent och snyggt – vi behöver inte bygga något, inte införskaffa med krångel som följd… bara dra in scenrekvisitan genom dörren från caféfoajén. Alla var överens om att den lösningen var fullt acceptabel, den bästa. Sen provade vi med att gå runt och känna in scen och akustik, resonera lite runt publikplatser och entrémöjligheter. I en timme satt vi in scenen… den satt skönt! Klockan 13.00 klev Hallarna in på samma scen. Gertrud och Fredrik. De första scenerna problemlösa. Riktigt bra! Följsamt och intensivt. Det var skådespelaren som för bara någon vecka sen utsågs till ny Gertrud. Inte så lätt att bara hoppa in och hoppas på gott resultat. Men i de första två scenerna gick det väldigt bra. Sen, när resten av ensemblen kom för att engagera sig i scen 16 kom krampen för ovannämnda. Hur hon än stretade och bände sitt framförande kom hon på hjälplös efterkälke då texten inte ville infinna sig och komma på plats. Det är ett märkligt fenomen; När en skådespelare kan sin text till 90 % anstränger hon sig så att maskineriet går i stå. Man kan i bästa fall öppningen av repliken… sen blir det tvärstopp och man behöver hjälp. Scenpartners upplever man som störande då man inbillar sig att de ser ner på en för att texten inte sitter. Panikångest utbryter. Och hur man än gör så kommer man inte loss – man är fast i denna onda cirkel. Så hoppar regissören på en och försöker hjälpa. En hjälp som raskt blir till stjälp. Nu är man färdig för att klappa ihop – få ett sammanbrott – hamna i självaffekt – och det finns ingen hjälp ut, för det finns ingen genväg till ett genombrott. Lite så där var det i eftermiddags med scen 16. Kanske skulle herr regissör varit mer hänsynstagande, lättare på handen… När den här paniklåsningen uppstår finns det inget riktigt bra recept att tillgå. Hem och läs på! Det är nog det enda raka… Scen 6 – kysseriet – dagens sista reppass – här kom skådespelarna bättre förberedda. Vi ”läste” igenom scenen utan manus och gick sen upp på golvet. En genomgång då varken den ene eller den andre lyssnade på varandra… Och så en genomgång till med rent lysande skådespel. Sen fanns det inget mer att göra åt kyssarna, replikerna, känsloutspelen, drömmarna, vinflaska och fiol… Vi tackade varandra för en kort men intensiv session, samtalade lite om höst och väder när vi kom ut och åkte sen hem, var och en till sitt. Hatte Bärtilsson
				Upp>>

Söndagen den 13 september 2009

Projekt	Finansiär	Plats		Tid
Arbete på kontoret ”Sommarkvällar”	Kronor & Nycklar Hallarnas Skådespelarlag	Halmstad		10.00 – 17.00
Kontorsgöromål – 14.00: Teaterrepetitioner ”Sommarkvällar” Hallarnas Skådespelarlag
Nu stänger vi repetitionerna av vissa scener… 5 och 21… trodde vi… men vi hittade nya saker vid dagens första repetition även om vi till att börjar trodde att vi var färdiga här. Och samtidigt är det skönt att experimentera en aning och fortsätta letandet. Det gav resultat och ett större välbefinnande för de skådespelare som deltog. Scen 16 för andra dagen i rad. Nu med lag två… eller lag ett… förargligt nog har vi inte rankat grupperna… För herrarna i ensemblen betyder det två gånger samma text. Även det till viss fördel då textläxan sätter sig bättre. Även i scen 16 hittade vi nya tag som förde scenen framåt. Det är små, små detaljer som kommer upp likt luftbubblor i vatten, detaljer som på ett eller annat sätt är förankrat i föregående text. När Fredrik talar om eller berömmer sitt äktenskap i scen 16 infinner sig en viss rastlöshet hos Gertrud. Vi har inte tänkt på det tidigare men det har rötter i scen 8 under sommarleksresonemanget. Att förstärka detta var en av stötestenarna under det långa passet med scen 16. Det är märkligt hur en text bara fortsätter att öppna sig även efter månader av repetition. Konsensus av detta är att man aldrig kan slå sig till ro – i alla fall inte så länge det finns tid kvar för repetition. Så småningom måste allt fixeras och låsas fast… där är vi om två, tre veckor - så ännu gäller de huvudlösa experimentens ordning. Eftermiddagens sista pass; Magda och Tomas. Text i soffan utan manus och sen upp och pröva. Knackigt men charmant. Så vi knackade om och då infann sig den rätta nerven i alla fall i slutet av scenen. Första delen hänger så mycket på närvaro och samspel. Är man inte inställd på rätt våglängd är det lätt att man spelar förbi varandra. Det var just vad som hände vid de första genomgångarna… och längre kom vi inte för sedan gjorde de breda grabbarna entré. Fyra stöddiga pojkar och en dito tjej från ett av de halländska lantbruksgymnasierna var kallade att hjälpa till med att baxa de nybyggda scenografifragmenten från källarplan till scenplan. En mödosam process då de väger åtskilliga kilo. Det är möjligt att platåerna, som det var frågan om, inte direkt fick vingar… men de flyttades upp och placerades i vårt svarta rum – något som inte varit ens att tänka på tidigare för scenografidetaljen. Nu står de på scen i en väldig röra… i samma röra som dagens repetition avstannade i. Undertecknad tittade vid ett tillfälle upp från ena hörnet av svarta lådan. Där stod de stöddiga grabbarna svettiga efter sina lyft (STORT tack), ett par av skådespelarna i vandring med sin text, några andra involverade i hetsig diskussion om en scenografidetalj, några likväl i ett annat hörn endast väntande på att samlingen skulle avblåsas samt Undertecknad med en termostopp med kaffe. Romantiskt – det luktade svett och adrenalin och mänsklig kontakt och samhörighet och energi ämnad åt ett och samma håll… Hatte Bärtilsson
			Upp>>

Detta hände vecka 37, 2007>>>
Detta hände vecka 37, 2008>>>

Samtliga loggböcker 2009>>>