Schema och logg vecka 07, 2010

Kulturkompaniet Kronor & Nycklar

Tid	Måndag 15/2	Tisdag 16/2	Onsdag 17/2	Torsdag 18/2	Fredag 19/2	Lördag 20/2	Söndag 21/2	Tid
07.00	07.00: Arbete på kontoret	07.00: Arbete på kontoret	07.00: Arbete på kontoret	07.00: Arbete på kontoret	07.00: Arbete på kontoret			07.00
08.00								08.00
09.00						09.00: Friskvård Snöröjning - # 11	09.00: Friskvård Snöröjning - # 12	09.00
10.00	10.00: Arbete på kontoret Fokus: Projekt Respekt! och ”O ve, o ve…”	10.00: Arbete på kontoret	10.30: Färdtjänst	10.30: Kultur-huset Teknik osv. Fokus: ”O ve, o ve…”	10.00: Arbete på kontoret Fokus: Teater Husknuten			10.00
11.00						12.00: Förbered.	12.00: Förbere-delser kontoret	11.00
12.00			12.00: Arbete på kontoret Fokus: Teater Husknuten			12.00: Samling Kulturhuset Teater Husknuten		12.00
13.00		13.30: Interreg-möte Laholm					13.00: Samling Kulturhuset	13.00
14.00								14.00
15.00		10.00: Arbete på kontoret		15.00: Samling Kulturhuset General-repetition # 2		15.00: Premiär ”O ve, o ve…”	15.00: Föreställ. ”O ve, o ve…”	15.00
16.00								16.00
17.00			17.00: Genrep # 1 Husknuten		17.00: Samling Kulturhuset General-repetition # 3			17.00
18.00		18.00: Minnes-stund - Hallarna						18.00
19.00						19.00: Representation Öppnandet av Arenahallen		19.00
20.00			20.00: Friskvård Tennis- # 10					20.00
21.00								21.00
22.00								22.00

Nu blir det äntligen av… Premiär! Med repetitioner på onsdag, torsdag och fredag ska vi ta oss fram till publikkontakt av tredje graden på lördag och söndag. Härligt för nu har vi tragglat detta i över ett halvår och vi behöver komma till avslut. Det tycker nog alla involverade i denna goa ensemble. Men som alltid är det en hel del att göra innan det hela ska stå klart. Affischer, program, det sista med rekvisita och scenografi… upptäcka hur det är att spela på Kulturhuset, beställa pyttipanna på Restaurang Jarlen… osv. osv. osv. Det är klart för alla och en var att allt fokus denna vecka kommer att falla på ”O ve, o ve Vilket Frieri”! Men det finns annat att klampa in i. Denna vecka måste vi nog ta tag i Projekt Respekt! på allvar… annars är risken att det projektet glider in i glömskans dal… Och så ska vi representera när den Nya Fina Arenahallen invigs på lördag – det där kan man ju ha åsikter om…

Måndagen den 15 februari 2010

Projekt	Finansiär	Plats		Tid
Kontorsgöromål	Kronor & Nycklar	Halmstad		07.00 – 19.00
Arbete på Kontoret – Förberedelser – Uppdateringar – Planering – Interreg
Strax efter midnatt ringer Undertecknad mobiltelefon. Det hinner ringa ut men Undertecknad tycker ändå det är viktigt att ringa upp igen. Där mötes han av en förtvivlad röst som meddelar honom att den som kreerat Brorrollen tidigare har lämnat det här livet. Hjärtat höll inte och tidig kväll, Alla Hjärtans Dag somnade han in för gott… Bestörtning – Chock – Förtvivla… Det är svårt att hitta ord när meddelandet når fram. Svårt att fatta… Och den förtvivlade rösten… Hur ska man trösta? Det finns helt enkelt inget man kan göra mer än att brista ut och dela gråten. Ofattbart! Det kommer att bli en chock för oss alla som stått honom så nära under arbetet med ”Sommarkvällar” och man minns nu hans slutreplik i pjäsen: -”Var inte ledsen, Karna, var inte ledsen. Se på havet. Det är lika märkvärdigt varje kväll. Längst där ute dricker vattnet de sista dropparna av ljus. Och så släcks stränderna, öarna, molnen… Nu försvinner Lundqvists brygga, men man ser den fortfarande inuti sig. Nog är det en välsignelse ändå, att ha fått vara människa några sommarkvällar på jorden?” Dagen har försvunnit i en slags overklighetskänsla. Gång på gång har tankar dykt upp som varit helt ohanterliga. Gång på gång har den bortgångne vännen återvänt i minnen från tiden med ”Sommarkvällar”. Kära minnen. Vi kom varandra nära just då – väldigt nära. Tidigare hade vi inte funnit varandra… det var ju så länge sen Undertecknad var verksam i Sverige också. Nu fanns det en öppen väg hjärta till hjärta. Dessutom var Undertecknad helt säker på att detta skulle reda upp sig. Efter den tänkta operationen i Lund skulle ett års rehabilitering få honom i gammalt gott slag… Nu blev det inte så och vi får inte den andra chans som vi väl förtjänat. Att mötas i ytterligare konstnärliga samarbeten. Så är livet. Vi balanserar på den knivsegg som skiljer livet från döden och ingen vet vem som trillar ner nästa gång. Förfärliga tanke. Men det ger ju också motivation att verkligen göra sitt yttersta i tiden, att älska sina medmänniskor, att ödmjukt gripa tag i de uppgifter som känns viktiga, att leva sitt liv fullt ut. Ja, förlåt… det blir en aning patetiskt när man ska formulera sig i ovanstående spörsmål… I övrigt – och som i en dimma blev Husknutens affisch helt klar i dag. Men det känns mindre betydelsefull – och ändå viktigt! Ty här ifrån går livet vidare… Hatte Bärtilsson
En Affisch			Upp>>

Tisdagen den 16 februari 2010

Projekt	Finansiär	Plats		Tid
Arbete på kontoret	Kronor & Nycklar	Halmstad		07.00 – 20.00
Kontorsgöromål – 13.30: Interregmöte i Laholm – 18.00: Minnesstund med Hallarnas Skådespelarlag
Under förmiddagen fanns det tankar inför möte i Laholm att det kanske skulle komma till en ände med Kultur & Entreprenörskap. Att tålamodet höll på att tryta på förvaltningarna i nämnda stad. På väg ner i snö gick funderingarna till och med hur Undertecknad skulle höja garden för att kontra ett tänkbart sådant beslut… Men - det skulle visa sig – tvärt om… Trött efter snöfärden tog sig Undertecknad en kopp kaffe i biblioteket innan han stegade upp på andra våningen för att ta plats runt förhandlingsbordet. Strax var alla samlade och skräckscenariot blev helt urholkat. Tjänstemännen intog med en gång en mycket välvillig hållning och allt resonemang gick ut på hur vi nu skulle gå vidare. Följaktligen beslutade vi oss för datum för det stora mötet – då alla partners samlas för att komma överens om projektets slutliga formulering. Efter en stunds orienterande i almanackerna föll det tänkta tillfället på vecka 17 – 26 till 28 april. Därefter resonerades det om innehåll och vilka externa experter som lämpligen skulle bjudas in. Undertecknad fick i uppdrag att kolla av så att alla kunde från norr till söder och därefter förbereda med program och budget för mötet. En ansökan till Region Halland måste göras… Vi beslutade också för att förlägga samlingen på Vallåsen, då detta ställe dels har möjligheterna att ta emot ett sällskap på drygt 45 personer, dels har efterfrågade konferenslokaler och dels serverar utmärkt mat. Så av farhågorna kom alla på skam… Omvänt… Nu är vi på väg igen med detta sega projekt – Undertecknad kan inte vara tacksam nog mot laholmarna som har sådant tålamod… tålamod med Undertecknad, med hastigheten allt utvecklas i, med projektet över huvudtaget. Men de ser, precis som alla andra involverade, en otrolig potential i konceptet och tänkt framförliggande arbete. Minnesstund med Hallarna… När vi kom till Kulturhuset lyfte vi in stolar och ett bord i danssalen där vi brukar hålla till med dramagruppen. På bordet en ros och ett tänt stearinljus, så småningom även två fotografier av vår vän. Den följande timmen ägnade vi oss åt att minnas teaterupplevelser tillsammans med honom. Andra minnen, dråpliga situationer… vännens sjukdomsbild, de sista timmarna… Sällskapet samlade 12 personer. Det var nog bra att vi kom samman så här och fick en chans att penetrera våra känslor och tankar inför det obegripliga att vår vän inte längre finns ibland oss. Det har gripit oss alla djupt… mycket djupt. En timme varade sittningen… där vi också diskuterade hur vi skulle kunna dedicera en av vårens föreställningar med ”Sommarkvällar” till vännens ära och i samband med det göra ett litet tillägg i slutet av uppspelet – kanske på band låta skådespelarkollegan läsa upp slutrepliken – som skulle bli hans sista insats på teatern. På detta skänka den kvällens intäkter till hjärtlugnfonden. Om detta rådde ingen oenighet. Trots detta sorgeliga tillfälle bar vi ljusa minnen med oss hem och från här tar ju naturligtvis våra liv avstamp mot framtida arbeten och projekt. På sitt sätt kan ju en sådan här förödande händelse också ha det goda med sig att det stärker kamratskapet och viljan att gå vidare i livet. För att inte prata om insikten att vi måste vara rädda om varandra och oss själva. På Kulturhuset kommer nu ett litet bord att ställas i ordning med fotografier, blommor och en bok till minne av vår vän! Hatte Bärtilsson
Vädret veckan ut			Upp>>

Onsdagen den 17 februari 2010

Projekt	Finansiär	Plats		Tid
Arbete på kontoret ”O ve, o ve…”	Kronor & Nycklar ABF - Husknuten	Halmstad		07.00 – 22.00
Kontoret – Projekteringar –10.30: Färdtjänst – 17.00: Sångrepetitioner Teater Husknuten – Generalrepetition # 1 – 20.00: Friskvård/Tennis
Mellandag. Färdtjänsten på förmiddagen tog avsevärt längre tid än beräknat – åt detta kunde man inte göra mycket… dessutom kollapsade bilen och ställde oss att vänta på att få den i funktionsdugligt skick i nästan halvtimmen… Där sprack all planering… Kvällens repetitioner på Husknuten – den sista, sen flyttar vi över till Kulturhuset – gick däremot som en dans… ja, hela föreställningen tar allt mer formen av en dans. En lustiger dans… Som vanligt börjar vi med att sjunga igenom sångerna. Det har nu blitt ett sådant tryck i sjungandet att rungar mellan väggarna i övre salen, Husknuten. Det här är en helt underbar repetitionssal – intim och på samma gång mycket rymlig – det sistnämnda kräver den här 17 man starka ensemblen med alla sina prylar som samlat sig numera. Just när vi skulle komma igång med generalrepetitionen kom en kvinna känd från Högskolan. Hon har som uppgift att göra en reklamfilmsslinga om huset Husknuten och nu nalkades hon för att stoppa in vår verksamhet i sin film. Då var vi ju tvungna att anpassa och sjunga igenom en sång så att hon kunde få lite gott material till sin dokumentation… Det tog tid – vilket i slutände skulle visa sig förödande för friskvårdsprogrammet… - men vad gör man inte för… konsten? Sen uppmanade Undertecknad all möjlig koncentration inför den hela genomgången… och nerverna började krypa utanpå igen. Den kvinnliga huvudskådespelerskan var på grund av stelrygg inte närvarande så Undertecknad fick krypa in i den rollen. I övrigt full ensemble. Och nu… Det tog ordentlig fart redan från början och på en timme – så gott som på sekunden – hade vi dragit igenom hela ”O ve, o ve Vilket Frieri” och denna gång klart utvecklat från helgens repetitioner. Nu börjar också glädjen sprida sig i ensemblen. En glädje som naturligtvis kommer sig av att medlemmarna allt mer känner sig säkra på vad det är de håller på med. Härligt! Jo, det känns riktigt bra – naturligtvis knackar det… men i själva knacket finns det ändå en slags charm som mycket väl kan vara kvar… Ett par tätningar, särskilt då dialogen ska komma igång efter någon sång… men i övrigt; saknas nu gör egentligen bara den där totalt rätta känslan som kanske bara kommer när publiken infinner sig. En halvtimme för sent till friskvårdstennisen… och vi hann bara spela 8 game i Fula Fatet turneringen. De fördelades jämnt mellan kontrahenterna och matchen slutade således oavgjort 4 – 4. En halvtimme – då var det mycket spring kvar i benen… Nå väl… vad gör man inte för… konsten? Den avlidne skådespelarkamraten är ständigt på tapeten. Vi talar mycket om honom… mycket och i alla samanhang… Det är så många som känner och tycker och tänker och sörjer uppriktigt och samtalsämnet tar aldrig slut. Svårhanterligt, det är sorgeligt sant! Hatte Bärtilsson
			Upp>>

Torsdagen den 18 februari 2010

Projekt	Finansiär	Plats		Tid
Arbete på kontoret ”O ve, o ve…”	Kronor & Nycklar ABF - Husknuten	Halmstad		07.00 – 18.00
Kontorsgöromål – 15.00: Samling Kulturhuset – Generalrepetition # 2 ”O ve, o ve…”
Nu är det i sanning lite stressigt… ho, ho… En massa fix på förmiddagen med många små detaljer… det är alltid så före en premiär… Alltid! Vid ettiden anlände Undertecknad till kulturhuset där all scenförberedelse vidtog. Belysningsåtgärder. Nya strålkastare upp i dramasalen. Tungt arbete för den som har frusna axlar… och sen… en plötslig idé. –”Varför spelar ni inte på caféscenen?” undrade Kulturhuschefen. Ja, varför inte? Den tanken har inte ens funnits på kartan. När skådespelarna kom blev det snabb information om den nya möjligheten och en omröstning. Det var velandets omröstning… När Undertecknad upprepat frågan för fjärde gången fick han lystring och ett par veka händer i luften. Frågan om att flytta över till caféscenen ansågs därmed avgjord och ett nytt digert arbete med belysningen satte igång. Undertecknad måste tillstå att servisen från Kulturhuset är både hängiven och rekorderlig. Snabbt – medan skådespelarna klädde om – riktades strålkastare om och ett par, tre nya kom på plats. Klockan fyra var det meningen att vi skulle ta emot pressen för information om premiären på lördag. Men inte kom det en enda djäkel till detta spektakel. Måhända är vår värkbrutna ensemble inte värd uppmärksamhet – fast Undertecknad tycker de är stadens största hjältar. Nåväl… vi får tänka ut en lämplig hämnd för detta skamlösa beteende. Ingen i gruppen tycktes emellertid märkvärdigt upprörda – som att alla förväntade sig ointresse… Därpå den vanliga genomsjungningen av alla sånger. Och så gjorde sig nerverna påminda igen. Nu på annan scen än vi tidigare varit vana vid… och allt gick naturligtvis åt pipan. Så brukar det vara i alla samanhang Undertecknad har erfarenhet av. Alla blir förvirrade av det nya. Nu uppstod problem som ett alltför högt trappsteg upp till den lilla scenen, att strålkastarljuset irriterade alla – en del klagade på huvudvärk av ljuset. För en av ensemblens medlemmar ställde det där problemet till lite extra. Med sin synskada blev hon helt blind i det starka ljuset… Det är sådant man inte tänker på. Vi löste det med extremt mörka solglasögon. Hel genomgång men inte som en sammanhållen föreställning. Där det knackade som värst tog vi om och om igen tills någon ordning uppstått. Tålmodigt och engagerat tog vi oss på det viset igenom hela stycket. Då hade klockan hunnit bli sju och över det. Fem timmar alltså och när vi öppnade dörren ut till verkligheten hade det kommit minst en halv dm snö – rena chocken. Kung Bore låter inte fördragsamhet och välvilja vara största varumärket denna märkliga vinter. Men vi var nöjda med vad vi åstadkommit denna den första repetitionen utanför trygga Husknuten – så fick vi en ny och bättre scen att uppträda från… Hatte Bärtilsson
			Upp>>

Fredagen den 19 februari 2010

Projekt	Finansiär	Plats		Tid
Arbete på kontoret ”O ve, o ve…”	Kronor & Nycklar ABF - Husknuten	Halmstad		07.00 – 22.00
Kontorsgöromål – INTERREG – Projekt Respekt! – 17.00: Samling Kulturhuset – Generalrepetition # 3 – Teater Husknuten
Sista kvällen med gänget… som regissör alltså. Efter detta finns det små möjligheter att påverka för Undertecknad. En viss separationsångest smyger sig försåtligt på, det vill nog ändå Undertecknad medge… Undertecknad var på Kulturhuset halvannan timme före samlingen och avspark klockan fem. Strålkastare justeras och ett teknikercenter etableras. Annat pill med för den delen. Klockan fem kom skådespelarna troget… Alla utom en och där till även en av körmedlemmarna (tidigare meddelad frånvaro). Torsdagens repetition var e facto den enda då hela ensemblen var samlad för första och enda gången under det här arbetet. Ombyte och så efter en halvtimme plats på scen för en första uppsjungning och detaljrepetition. Vi gick i förstone endast igenom dialogpartierna för att få en sista chans till finslip. Undertecknad gjorde stand in för den saknade och hittade på det viset några nya infallsvinklar. Vi provade att leka med den klädhängare som tas in i ”pojkrumsscenen” för att om möjligt öppna upp och bredda skådespeleriet. Någon scen körde vi igenom ett par tre gånger för att trissa upp tempot – ”reklamscenen” bl.a. Men på det hela taget såg det välsatt ut. Nu kommer vi ju endast till en gräns i denna sceniska samvaro – det går ej att töja så mycket mer än det vi gjort nu – och det är gott nog. Mer antecknar vi inte här… Så vid pass halv åtta startade sista generalrepetitionen – rakt igenom på den timme det tar att få till ”O ve, o ve…” Det kändes gediget. De detaljer vi putsat på lyftes och på det hela taget kändes det färdigt. Nu måste vi ha publik för att ta det här till den absoluta nivån för den här gruppens kunnande. Att det skulle vara några nerver med i bilden denna kväll märktes inte. Gruppen är trygg i sig och i det den gör. Vi har kontroll och nu är det bara att släppa ut lustigheterna och finna den där känslan av njutning under tiden som vi levererar. Trötta men nöjda stapplade Kungliga Reumatiska Teatern hem efter väl genomfört värv. Tre och en halv timmes järnrepetition – och det är klart att vi var trötta och ledbrutna men trots det alltså till freds. I morgon öppnar vi dörrarna för publiken… Hatte Bärtilsson
			Upp>>

Lördagen den 20 februari 2010

Projekt	Finansiär		Plats			Tid
Arbete på kontoret ”O ve, o ve…”	Kronor & Nycklar ABF - Husknuten	Halmstad			10.00 – 23.30
Kontorsgöromål – 09.00: Friskvård – Snöröjning – 12.00: Teater Husknuten – Samling Kulturhuset – 15.00: PREMIÄR – O ve, o ve…”– 19.00: Representation – Öppnandet av Nya Arenahallen…
Aldrig tidigare har det funnits en så gedigen grannsämja som nu. Alla är på benen för att skotta sina trottoarer och vad är då naturligare än att vila en stund på skyfflarna och samlas för att prata av sig om vintern och snöeländet som varit den sista tiden. Nu ligger vallarna ut mot gatan högre än en manslängd. Otroligt!… Det tar Undertecknad två timmar att skott sin utmätta lott… Friskvård? Nej, knappast! Det sliter ordentligt på armar och rygg och knän och axlar och… Genomsvett kom Undertecknad in för en snabb förberedelse inför premiären. Bland annat skulle skägget ansas… På väg till Kulturhuset händer något otroligt. Redan på först tvärgatan blev det stopp. En ambulans hade stannat för ett hembesök längre ner på gatan och med alla snövallar var det omöjligt att passera den. Strax kom en bil och stannade bakom Undertecknad och en liten stund senare kom ytterligare en. Där blev vi stående… och stående. Backa var tack vare de bakomvarande fordonen omöjligt. Tuta lika så – hur tutar man på någon som står bakom en? Ambulanspersonalen tog god tid på sig. Vi blev hjälplöst fast där i nästan tjugo minuter… då hade ytterligare två bilar bildat kö bakom Undertecknad. Detta stopp gjorde att Undertecknad kom sent till premiären. Väldigt sent. När han äntligen kom loss ringde den manlige Huvudskådespelaren och undrade var Undertecknad var. Här hjälpte ingen förklaring och Undertecknad blev utskälld efter noter – mycket otrevligt. När Undertecknad äntligen kom fram fortsatte utskällningen… Ja, ja… visst, det var verkligen inte särskilt bra att låta gamla och sjuka människor stå ute och frysa… men det var inte med berått mod det skedde. Den här otrevliga utskällningen satte ner humöret ordentligt och förtog på många sätt dagens ärofyllda uppdrag. Det var helt enkelt svårt att skapa någon form av trivsel och energi för det uppdrag som stod framför oss, vår sen länge efterlängtade premiär. Visst vi körde sångerna och värmde upp med att gå igenom några av scenerna… men otrevnaden hängde där som ett spöke över Undertecknad. När dörrarna öppnades för publiken blev det inte direkt någon rusning. 11 tappra själar hade letat sig fram till Kulturhuset i snökaoset. För all del… det räckte och vi sparkade igång vår föreställning. Emellertid och frånsett de tråkigheter som Undertecknad sena ankomst hade skapat gick föreställningen lugnt och tryggt i hamn utan några missöden. Visserligen kan inte alla sin text och diskreta fusklappar förekommer i princip på alla händer men det beror inte på att vi inte repeterat länge nog… Fusklapparnas flitiga förekomst beror på att ensemblen har svårt att lära in sin läxa. Ja, ja… Men något annat fattades inte. Det gick helt enkelt bra och publiken tog tacksamt emot vad vi hade att erbjuda. Synd bara att de inte var så många! Till kvällen tog vi oss (i fyllständig snöstorm) till invigningen av Halmstads nya Arenahall. Festivalgeneralen hade regisserat invigningsprogrammet som var alldeles för långt men väl komponerat… Fyra timmar… Då tröttnar man förr eller senare. För Undertecknad, som redan var trött efter premiären, blev det förr. Men som sagt, för den fräsche åskådaren var det säkert mycket underhållande. Bra gjort herr Festivalgeneral. Men den nya fina Arenahallen var inte så imponerande. Snabbköpsatmosfär och som inte riktigt gick i takt med de långa köerna för att lämna in sina kläder. Två små trånga hål i väggen utgjorde de gardrober som ska serva femtusen människor (?)… Dessutom såg det inte riktigt färdigt ut… Lösa golvplattor låg strödda på parkett… belysningen i trapporna obefintlig… Om man som Undertecknad fick biljett till plats längst bak i raden hade man som enda alternativ att tränga sig förbi de som satt närmare entrén. Det finns nämligen bara en ingång till tjugo platser – här skulle naturligtvis två ingångar vara att starkt rekommendera för allas trivsel… och… Men denna loggbok är kanske inte rätt forum för Undertecknads betänkanden. Hur som helst; Det tog längre tid att få ut sina ytterkläder än att gå hem… Hatte Bärtilsson
				Upp>>

Söndagen den 21 februari 2010

Projekt	Finansiär	Plats		Tid
Arbete på kontoret ”O ve, o ve…”	Kronor & Nycklar ABF - Husknuten	Halmstad		10.00 – 17.00
Kontorsgöromål – 09.00: Friskvård – Snöröjning – 13.00: Teater Husknuten – Samling Kulturhuset – 15.00: FÖRESTÄLLNING – O ve, o ve…”
Nytt friskvårdsprogram och nya lyft för en rygg som sen i går värkte ordentligt. Plogvallar och nattens snö skulle upp på redan höga vallar… oj, oj, oj och ont… När all snö, efter mycket svettande äntligen kommit på annan plats hade Undertecknad tänkt sig att köra bilen varm inför avfarten till Kulturhuset. Den gick inte länge än halvvägs mot Östra Stranden… sen tog det tvärstopp och fordonet ville inta alls länge. Förmodligen en ispropp i avgassystemet – det var Undertecknad snabbanalys av eländet. Efter en stund fick Undertecknad fart på vraket och i sakta mak tog vi oss om inget annat en aning närmare hemmets parkeringsplats… men hem kom vi inte. Detta allt åt tid och Undertecknad hade inget annat val än att i svettiga kläder slänga sig på en cykel och ta sig till Kulturhuset för att inte ännu en gång riskera att komma sent… Prick på klockslaget anlände Undertecknad med istappar i skägget och öppnade upp för skådespelarskaran… nu utan minsta gnissel men Undertecknad var reellt nerkyld… Nå, vad gör man inte för scenfriden? Dagens föreställning hade lockat nio till Kulturhusets nersnöade entré. Men det spelade inte någon roll. Alla var på strålande humör även om vi fick vänta på att Festivalgeneralen, som meddelande sin ankomst, kom först tio minuter efter utsatt tid. Gick det bra igår så gick det bättre idag. Föreställningen var mer avspänd och vi fick en hel del skratt som naturligtvis eggade skådespelarna. Alltefter flödade spelglädjen över och det blev riktigt gemytligt på scen och i salongen. Det kändes bra! – och nu har vi gått igenom elddopet efter en enormt lång repetitionsperiod. Alla nöjda och glada men trötta… Så var Undertecknad också. Hatte Bärtilsson
			Upp>>

W e b b l o g g s h i s t o r i k

Detta hände Vecka 7, 2005 >>>
Detta hände Vecka 7, 2006 >>>
Detta hände Vecka 7, 2007 >>>
Detta hände Vecka 7, 2008 >>>	Till Århus för INTERREG och ansökningsarbete på Tokalynga
Detta hände Vecka 7, 2009 >>>	Alla Hjärtans Dag med brasa i skogen. Ansökningsseminarium Interreg. Kast mellan förtvivlan och hopp…
Samtliga loggböcker för 2010 >>>