Schema och logg vecka 30, 2011
Kulturkompaniet Kronor & Nycklar
Tid |
Tid |
|||||||
07.00 |
07.00: Arbete på kontoret Förberedelserna inför ”Trollkarlens”
premiär – Webbuppdateringar Programbladstänk… |
|
|
|
|
|
|
07.00 |
08.00 |
08.00: Arbete på kontoret |
|
08.00: Arbete på kontoret |
|
08.30: Mot Knäred |
|
08.00 |
|
09.00 |
09.00: Arbete på kontoret De sista förberedelserna inför
”Trollkarlens” premiär |
09.00: Arbete på kontoret De sista förberedelserna inför
”Trollkarlens” premiär |
09.00: Friskvård Familje-mästerskapet i Tennis - # 62, 63, 64 & 65 |
|
09.00 |
|||
10.00 |
10.00: MediaRummet Arbetsutskottet |
10.00: Prodråd. Hallarna -
IOGT |
|
10.00 |
||||
11.00 |
|
11.00 |
||||||
12.00 |
15.00: Arbete på kontoret De sista förberedelserna inför
”Trollkarlens” premiär |
12.00: Arbete på kontoret |
12.00 |
|||||
13.00 |
13.00: Arbete på kontoret Förberedelserna inför ”Trollkarlens”
premiär |
13.00 |
||||||
14.00 |
14.00: Press Laxön |
14.00 |
||||||
15.00 |
15.00: Arbete på kontoret |
14.30: Mot Halmstad |
15.00 |
|||||
16.00 |
16.00: Samling Ensemblen ”Trollkarlen” |
16.00: Samling Ensemblen ”Trollkarlen” |
16.00 |
|||||
17.00 |
17.00: General-repetition II ”Trollkarlen” Laxön 17.30: Presskonferens |
17.00: Samling inför genrep |
17.00: Samling |
17.00: Samling ”Trollkarlen” |
17.00 |
|||
18.00 |
18.00: Repetition ”Trollkarlen” Hallarna - Laxön |
18.00: Repetitioner ”Trollkarlen” |
18.00 |
|||||
19.00 |
19.00: General-repetition III ”Trollkarlen” |
19.00: PREMIÄR
”Trollkarlen Från Oz” Laxön |
19.00: FÖRESTÄLLNING ”Trollkarlen
Från Oz” Laxön |
19.00: FÖRESTÄLLNING ”Trollkarlen
Från Oz” Laxön |
19.00 |
|||
20.00 |
20.00 |
|||||||
21.00 |
|
|
21.00 |
|||||
22.00 |
|
|
|
|
22.00 |
Då så… Premiär… Fast vägen dit känns
långt så här i början av veckan. Många frågetecken som bränns… Vi får lägga
till repetitioner så att vi kommer tillrätta
med problemen. Kompositören kommer ner för att
övervara presskonferens och premiär. Då finns det möjlighet att komplettera det
som eventuellt saknas
av musik och ljud. Vecka 30 blir verkligen en vecka då det
gäller att spotta i nävarna och inte huka för arbete i övermåttan. Davaij och så
kör vi hårt!
Projekt |
Finansiär |
Plats |
Tid |
|||||
Kontorsgöromål |
Kronor & Nycklar |
Halmstad |
07.00 – 21.00 |
|||||
Arbete på
Kontoret –18.00. Repetitioner ”Trollkarlen” –
Laxön - Huvudaktörerna |
||||||||
Hur kommer idéerna? Nu är ”Trollkarlen” inne i en
process där allt värker samman och man inte kan hålla isär det ena från det
andra. Allt snurrar runt där marken – stabiliteten – verkligheten – är
samarbetet med de kreativa krafterna – skådespelarna – alla övriga runt
omkring som har fingrarna i föreställningen – och där universum är den text
vi har att förädla i den situation vi befinner oss i. Stress är nyttigt! Men
ställs den i relation med saker som inte direkt angår tänket måste det
omedelbart kopplas ifrån… Ty stressa fram koncept eller lösningar på sceniska
problem… Risken är att det kan bli tvärstopp som byts ut mot det flyt som
allt är lagt i och som man med viss säkerhet kan lita på löser det som för
tillfället ser helt olösligt ut. Det är så mycket som spelar in… inte bara en
faktor… utan kanske handfulla möjligheter – innefattande det helt omöjliga.
Idéerna smyger sig på, kryper ut ur skinnet – materialiserar sig som genom
magi… De kommer aldrig när man anstränger sig… Det är oerhört svårt att
logiskt tänka ut en lösning – dessutom egentligen klart olämpligt. Det
konstruerade för oftast med sig tillgjordhet – som när skådespelare rör sig
omotiverat, på en regissörs order. Idéerna kommer när man minst anar det –
just därför att det är en process som ständigt värker runt. I natt kom idén plötsligt hur vi kan lösa Mörkblå
Häxans död. Undertecknad var uppe för att släcka en obegriplig törst. I de
där malande tankegångarna (som aldrig släpper) såg han plötsligt hur Stormdansen
skulle kunna bli en tänkbar utväg att föra fram konceptet genom. Det handlar
om dockor… igen. Häxan far runt – en docka alltså – i stormen liksom Ellys
hus som är ett kartonghus. Leksakshuset landar så att Häxan kommer under. Endast
hennes ben sticker ut. På Häxans fötter ser man hennes rubinskor. De är
verkligen väldigt små. Stillebenet ställer man längst fram på scen. Ett
leksakshus med en häxdocka under. När Elly får skorna plockar tilldelad
Lilleputt av de små skorna på häxan och håller fram dem. – ”De ser alldeles
för små ut…” säger Elly. Bakom ryggen får hon ett större par som passar henne
utmärkt. Konceptet går att lösa med tre av de mindre Stormdansarna. En håller
Häxan, en huset och en tredje en platta som stillebenet ställs upp på. Allt
virvlar runt och händer efter det att Elly fått boken i huvudet och svimmat
av. Stillebenet blir utgångspunkten för hela resonemanget runt Mörkblå Häxans
död… ”Se hennes fötter sticker ut under huset!” Vi har inte haft någon
lösning på detta tidigare… och i helgen hittade vi på en nödlösning. Vi
gömmer det bakom trappknuten – verkligen en nödlösning… En hel dag har Undertecknad vandrat runt och ojat
sig för den obegripliga kramp han känner i magen och som delvis lamslår
honom. Därför ringde han till MediaRummet – där hans deltagande var väntat –
och bad om respit. Där fanns att göra ändå – utan Undertecknad medverkan… För Undertecknad blev det istället uppdateringar
av hemsidor och en skarp funderare på den text som ska klargöra hur
uppsättningens manuskript kommit till och hur den står i förhållande till
åren i Riga. Det är nämligen där, på Jaunas Rigas Teatris (Nya Teatern i Riga) som den en gång i tiden
framställdes. Texten är tänkt för programbladet. Kvällen repetition tog tag i de sista scenerna i
Andra Delen. Endast huvudaktörerna var samlade. I lugn och ro hann vi gå
igenom och penetrera de svårigheter som fortfarande fanns kvar. Det handlar
med förlov sagt också om textläxa.. att bli säker på
texten. Flytet i scenerna är helt avhängigt av hur gott skådespelarna kan sin
text. Att ge dem en chans att samöva detta – det var själva syftet med
kvällen repetition. Vi tog om och om igen… Ytterst få förändringar gjordes.
Lejonet trampar på den medförda häxkvasten när han fått sitt mod. En
tidigarelagd entré… lite dylikt pyssel… men mest som sagt för textläxans
skull. Undertecknad konstaterade vid repetitionens slut att vi nu nog behöver
en publik att konversera med – att vi är så nära färdiga vi kan komma. Detta
gäller alltså huvudaktörernas agerande. Sen är det mycket som är extremt
otuggat, som frågar efter harmoni och möjligheter till att leva ut i rollerna.
Det faller helt på de partier där statisterna deltar – och trappornas
förflyttning. Det stora generella flytet saknas… Men det känns inte som en
hopplös uppgift… snarare som en utmaning… Vid hemkomsten fick Undertecknad åter känningar
av magkrampen. Huttrande, som i feber, slocknade alla ljusen långt före
midnatt. Hatte Bärtilsson |
||||||||
|
|
|
|
|||||
Projekt |
Finansiär |
Plats |
Tid |
|||||||
”Trollkarlen Från Oz” |
Hallarnas Skådespelarlag |
Halmstad/Laxön |
08.00 – 22.30 |
|||||||
Kontorsgöromål
– 10.00: Arbetsutskottet – Hallarna – ”Trollkarlen” – 17.00:
Generalrepetition # II – ”Trollkarlen Från Oz” – 17.30:
Presskonferens – 19.00: Genrep… Laxön |
||||||||||
Förmiddag på MediaRummet med program
och tärningsspelet. Fick efter lite möda till ett förord till programbladet…
Följer här nedan: Magikern från
Smaragdstaden Det jag nu ska berätta
utspelade sig för si så där 16 år sen. Då satt jag med några lettiska teater-
och musikerkolleger på Jaunais Rigais
Teateris (Nya Teater i Riga) där vi fått ett rum
tilldelats oss i hopp om att vi skulle prestera något som kunde visas för
barn – en företeelse som inte var så vanlig i det postsovjetiska samhället.
Mina kamrater berättade om en bok författad av den ryske skriftställaren
Alexander Volkov – ”Volshebnik Izumrudnogo
Goroda” – Magikern från Smaragdstaden, som
kollegerna föreslog för en dramatisering. De redogjorde historien för mig och
jag tyckte mig omedelbart känna igen den som ”Trollkarlen från Oz”… När jag
berättade att det fanns en amerikansk författare vid namn Frank Baum som skrivit något liknande slog de det ifrån sig och
kallade amerikanen för en plagiator. Det fanns ingen anledning att tvista om
det rätta ursprunget då arbetet ju skulle gå ut på att göra en bra och
innehållsrik pjäs för barn. Grunden fanns ju för ett riktigt äventyr. Det
föll på min lott att åstadkomma ett manuskript. Så när jag skred till verket
lutade jag mig mot Volkovs text även om jag tjuvkikade på den amerikanska
varianten, som jag fått mig översänd från Sverige. Någon större skillnad var
det inte – men Volkovs text var mer politiserad… om ni tillåter mig säga så.
Volkov tecknande mer nogsamt de revolutioner som förekommer i landet Oz.
Särskilt den sista då Trollkarlen störtas från tronen i Smaragdstaden. Det
tog jag fasta på… och tecknade vidare. Och har fortsatt teckna på det spåret
sen pjäsen nu åter blivit aktuell för mig. Det är onödigt att vara övertydlig
i detta fall, ty äventyret ni nu ska beskåda har många fler bottna än så. Jag
tar mest upp historien för att det just fanns en man som Trollkarlen på
riktigt. Han stal en text och gav ut den i eget namn i hopp om att världen
aldrig skulle förändras. Men järnridån föll samman – som mycket annat över
tid – och blottlade hans bedrägeri. Men å andra sidan, är det så säkert att
det nya blir så mycket bättre? När muren raserats eller glasögonen rycks av
är det då en bättre värld vi ser… eller går vi blinda tills vi fått på oss
ett par nya? I de bästa av världar, vågar jag mig påstå, är det sådant som
måste falla på oss alla och en var att med gott förstånd, mod och empati att
bedöma… Kanske kan den här sagan hjälpa oss en bit på traven – gammal som
ung. Hur gick det sen då?
Pjäsen kom aldrig till uppförande förrän långt, långt senare i Riga. Jag tog
med mig mina lettiska kamrater och gjorden den på Kulturhuset i Halmstad.
Nästgårds till Laxön. Det var samma år som Halebop-kometen
for över himlen som gärdtecken och året var 1997. Tänk vad världen har
förändrats sen dess. Under eftermiddagen anlände den
komponerande Brodern från Katrineholm för att övervara de sista
repetitionerna och premiären på fredag. Han förde med sig hela sin musiklåda
om det skulle komma till behov att komplettera eller göra om något mer av musiken.
Vi vet redan… det behövs stormljud bl.a. Stor glädje för Undertecknad och en
kort pratstund innan det var dags att hasta ner till Laxön för att kolla upp
de första dansrepetitionerna… och se till att skådespelarna kom i kläder
inför pressträffen. Gott väder… som omväxling. Dansarna övade med sin eld…
men det var många av dem som inte tyckte det var så angenämt. Nya idéer
presenterades och allmän genomgång av scenskiften innan det var dags att
titta efter pressrepresentanter. Presskonferensen lockade bara en tidning.
Lokaltidningen kom med journalist och fotograf… och fotografen var väl bara där
som hastigast. Han knäppte bilder på de som stod uppställda på scen medan vi
tog ett rundabordsamtal med journalisten… som idogt antecknade i sitt block.
Det blev en trevlig stund med hela produktionsrådet kompletterad med nyanländ
kompositör. I all enkelhet… Journalisten stannade sen och följde
repetitionerna en bra bit in på kvällen. Övningarna
denna kväll inriktade sig på att få ordning på de sista scenerna fram till
slutet. I full kostym tog vi sats och mycket riktigt, efter en hel del
omtagningar tog vi oss enda fram till slutsången. Den provade vi i flera
olika varianter. Bland annat la vi om Tant Gladlys sista entré och beslutade
oss för att lägga den före sången mot den första idén att låta henne avsluta
hela pjäsen. Och det var en lättad ensemble och regissör som kunde konstatera
att vi nu fångat hela stycket och fått det under kontroll… På tiden kan
tyckas… Men Andra Delen har visat sig bra mycket mer krångligare än vi kunnat
föreställa oss när vi gav oss i kast med slutrepetitionerna. Nu var vi där…
äntligen och kunde pusta ut i den milda och vackra kvällen. Trots
begynnande magkramp… en mycket nöjd regissör. Men det återstår ännu en hel
del att göra… och generalrepetitionen i morgon kommer att störas av avbrott –
det blir nog nödvändigt. Hatte Bärtilsson |
||||||||||
|
|
|
|
|
||||||
Projekt |
Finansiär |
Plats |
Tid |
||||||||
”Trollkarlen Från Oz” |
Hallarnas Skådespelarlag |
Halmstad/Laxön |
09.00 – 22.30 |
||||||||
Kontoret – 14.00:
Pressmöte – Laxön – 17.00:
Ensemblesamling – 19.00: ÖPPEN
GENERALREPETITION – ”Trollkarlen Från Oz” - Laxön |
|||||||||||
Klockan två på Laxön… Det har blivit åtskilliga
dagar i Halmstads arkipelag… Den här gången i anledning av att en journalist
från den lokala radiostationen ville göra ett reportage. Så vi samlades,
Hallarnas Ordförande, Sångpedagogen och den komponerande Brodern jämnt med
Undertecknad och lät oss intervjuvas. Det är mycket sådant här just nu… och
den här gången blev det till en riktigt trevlig pratstund på en soldränkt ö. Programmet
sändes redan under eftermiddagen och de som hört det gav en simpel tumme upp. På pricken sju äntrar Undertecknad däcket på ön.
Helikopterplattan med sina två uppställda trappor. En förvarning… - ”Det ni nu
kommer att få bevittna är ett generalfiasko. En repetition som mycket väl kan
komma att brytas för omtagningar. Vi är trots det mycket tacksamma att ni velat
komma och hoppas efteråt att ni gör oss den stora glädjen att ge oss några
kommentarer på det ni fått se. Vi behöver era reflektioner, ty vi har
fortfarande några timmar på oss att ändra eller lägga om. Hjärtligt
välkomna!” Sen rullade den sista Generalrepetitionen igång… den
första hela genomgången och det började med en gång. Skådespelarna kom in och
ställde upp sig fel – fel som de aldrig gjort förut. Trapporna blev
otympligare än någonsin… vägrade rulla. Undertecknad var ensam om att hantera
dem… det tog evigheter. Mikrofoner krånglade… liksom det inspelade
materialet. CD-skivorna kollapsade och stannade upp efter halva låten…
Skådespelarna kom aldrig loss… segt som kola. Trögtuggad sådan. Undertecknad
fick allt mer ont i magen. Träden hade fått plastäpplen med sig in och de
studsade runt på däcket och lät precis så dumt som de någonsin kunde. Ett par
av sångerna hördes knappt över rampen. I stort sett allt som kunde gå fel
gick också åt pipan. Men vi tog oss igenom första akten på under timmen… Paus. Provpubliken fick sig en kopp kaffe och
strosade runt… Några slöt upp vid Undertecknad sida och gav beröm… Det var
oerhört svårt att lyssna till. Efter nästan tre kvart var publikum tillbaka i
bänkarna. Ytters få hade reflekterat över det svårmodiga på så sätt att de
funnit för gott att lämna in och ge ön på båten… Andra akten… Nu tog det fart. Vissa av bekymren
från första delen hängde dock med. Mikrofonerna var nu det största problemet.
Knaster, knasten, knaster… Men det var mycket bättre fart, större intensitet.
Skådespelarna kom loss och gav mycket mer ifrån sig. Stundtals såg det
riktigt bra ut. Ös! Men trapporna fortsatte att djävlas. Särskilt vid Häxans
scener… Otympligheten personifierad. Sångerna fungerade också mycket bättre
och det drog upp det allmänna intrycket. Utom den sista… Där spelade den
komponerande Brodern själv från scen och det ställde till bekymmer… inte
minst för Ellykreatören som kom helt av sig. Om första delen känts som ett enda långt bekymmer
var andra delen tillfredställande. Men det drog ut på tiden. Inte förrän
klockan tio var vi färdiga – alltså efter tre timmar… Minst en halvtimme för
långt. Nu hade Undertecknad så ont i magen att han höll på att krevera. Medan
Kallfaktorn höll på med det sista med programbladet fick Undertecknad lägga
sig ner bredvid honom för att på så sätt försöka få kontroll över smärtorna.
Genomtrött somnade han där på golvet och sov väl en fem sekunder… När han kom på fötter igen hade redan tredje
akten börjat. Få in all teknik… Högtalare, lampor och alla sladdar. Det
drygade på magsmärtorna… och tröttheten. Undertecknad var med all säkerhet
inte den enda som var trött – det var en sliten ensemble som gjorde det sista
rycket – tyvärr inte alla… Halv tolv – då låstes grinden efter en lång dag i
total anspänning… Men trots alla tabbar och sinkningar och tröga trappor och
krånglande mikrofoner och sånger som inte hördes och några tiotal andra
fatala tabbar… var Undertecknad mycket lycklig. En lycka som faktiskt trängde
undan kramperna i magen för en kort sekund. Vi hade tagit oss igenom hela
”Trollkarlen”… och det är Heklafjäll anamma inte så dåligt. Egentligen – och
utan att behöva tänka efter särskilt länge – HELT FANTSTISKT! Vilken
kämpaglöd! Vilket mod! Att för första gången lyfta hela stycket. Ett
kollektivt krafttag – ett under! Sen kom naturligtvis eftertanken… och alla
fataliteter ikapp Undertecknad och magen gjorde sig åter påmind med sin
vresighet. Rödbeter och kalvsylta… och ett långt resonemang
med den komponerande Brodern avslutade natten – i morgon får det bli en
teoretisk genomgång för att försöka få bukt med alla problem. Men det är i
morgon det – Först ska sömnen få smälta ner alla intryck… Hatte Bärtilsson |
|||||||||||
|
|
|
|
|
|||||||
Projekt |
Finansiär |
Plats |
Tid |
|||||
Arbete på kontoret |
Kronor & Nycklar |
Halmstad |
08.00 – 20.00 |
|||||
Kontorsgöromål
– 10.00: Produktionsråd – Hallarnas Skådespelarlag – IOGT-NTO – 17.00:
Repetition – ”Trollkarlen” – Laxön |
||||||||
Vi är färdiga nu. Alla frågor och uppgifter har
fått sina svar och lösningar… Det vi pratade mest om idag på
Produktionsrådsmötet var upplevelserna från gårdagens generalrepetition, upplägget
av kvällens samling. Ty nu blir det inga mer regelrätta repetitioner… nu är
vi färdiga. Trots det la Undertecknad fram en ny lösning av Lila Häxans
scener. Ett nytt scenario för att slippa rulla runt trapporna så mycket och
slita ont med dem. Övriga frågor som penetrerades var rena publikservande
spörsmål. Insläpp klockan sex. Hur ska vi hantera grinden? Den får inte
låsas, inte spärras… men vi vill ju inte ha in allmänheten på ön under
föreställningens gång. En vägbock med plakat som deklarerar ”Föreställning
pågår”. Kaffe och kaka… Generella rutiner före och efter föreställningarna…
Saker som fortfarande saknas… Skyltar och ett litet hus. Huset ska
Undertecknad försöka få till under morgondagen. Programbladet. Under
morgontimmarna hade det mailats iväg till
tryckeriet, hämtas i morgon eftermiddag. Det sista med sponsorloggor
och ett skifte av ett trollkarlshuvud… Alla på gott humör. Ett som vi
konstaterade var att vi trots att det knackade ordentligt i går så har vi
gjort ett fantastiskt arbete. Att vi orkat lyfta detta enorma stycke teater
med alla sina små detaljer… och mängder av deltagare. Vi konstaterade också
att vi inte tappat en enda av de statister som anmälde sig i maj. Alla har
hängt med på den här resan… och gruppen har blivit väldigt sammansvetsad
allteftersom… Bara det är ju en enorm framgång. Vi har verkligen öppnat
möjligheter för människor som tycker den här typen av mänsklig gemenskap är
något stort och som de vill syssla med. Gediget – och som Undertecknad ser
det – just det som Hallarnas Skådespelarlag ska syssla med i framtiden. Det
skapar berättigande för föreningen att existera och en nisch som kan ge framtida
framgång. På minuten två timmar sen tog sig Undertecknad an
sin oroliga mage… Sov en stund under eftermiddag, åt och proppade i sig sin
tarmmedicin. Programbladet nådde aldrig sin mailadressat… Tryckeriet ringde och undrade var
materialet tagit vägen… Undertecknad kollade sin mailbox
– och mycket riktigt hade det skickade studsat tillbaka – anledning; En
alldeles för tung fil… I hast med USB-minnet i
högsta hugg till tryckarnissarna som tacksamt tog emot… I morgoneftermiddag
står det klart –”Titta in vid tretiden…” Kvällens samling… Regnet hängde i luften,
gråmulet och en aning kyligt. Total teoretisk genomgång av hela stycket. Undertecknad
som föredragande. Scen för scen med ris och ros. Ensemblen kom med egna
kommentarer och idéer på lösningar av de problem som dök upp under gårdagens
raglande genrep. Skolklass – alla samlade i klassisk auditoriumstil
på gamla dansbanan… Till en början satt alla vid sina platser och lyssnade engagerat.
Men allt efter som vi kom in pjäsens virrvarr kröp rastlösheten på de yngre
och Undertecknad fann det för gott att utlysa allmän fikaamnesti. I
ytterligare trekvart fortsatte sen föredragningen innan vi äntrade scen för
att gå igenom stormdans och apscener. Och så fick
vi ordning på svängningarna av trapporna och dansarna tog med sig det lilla
huset (som bara existerar i fantasin så här långt) och häxan och placerade
dem på sin förutbestämda plats. Alla verkade tillfreds i det lätta regnet.
Undertecknad med förlamande magkramp beskådade repetitionen från ljugarbänken
invid det lilla annexet alldeles bredvid scen. Undertecknad hade tänkt sig att komma iväg strax
efter halv nio… men en del av skådespelarna hade äskat sånggenomgång och
malde på i all evighet. Den tänka jubileumsmiddagen brände inne… Jubileum då
Undertecknad och hustru firar 10 års mesallians… ja, eller… något firande
blev inte av. När Undertecknad kom hem var det bums i säng… med en mage som
formligen exploderade i smärtor… Genomtrött – kollaps på kudden! Hatte Bärtilsson |
||||||||
|
|
|
|
|
||||
Projekt |
Finansiär |
Plats |
Tid |
||||||||
”Trollkarlen Från Oz” |
Hallarnas Skådespelarlag |
Halmstad/Laxön |
09.00 – 24.00 |
||||||||
Kontorsgöromål
– 16.00: Ensemblesamling – Förberedelser – 19.00: PREMIÄR –
”Trollkarlen Från Oz” – Laxön |
|||||||||||
Vädret – det betydelsefulla denna premiärdag…
Lätta skyar mot en rodnande morgonhimmel… Ser förtröstansfullt ut så här
långt men prognosen är regn till kvällen… tyvärr. På Laxön är vi väldigt
väderberoende. Väder och vind dikterar vår eventuella framgång. Vi får hur
det än förhåller sig spela då en hel del människor löst förköp och kommer
antagligen antingen det regnar eller är sol och vindstilla! Vad gäller denna
fråga är det bara att bita ihop och köra på… Hur som helst ser vi fram emot
en spännande dag! Varmt och kvalmigt längre fram på dagen… Runt för
att hitta kartong till Ellys hus. Inte så lätt… När varuhusen packat upp sina
varor lägger de alla sin kartong i en press och packar ihop dem så för
återvinning. Efter två varuhusbesök gav Undertecknad upp och begav sig till
stadens leksakscenter. Han hade nog tänkt sig något som han själv lekte med i
barndomen. Byggsats i kartong av ladugård och mangård. Men dagens barn leker
inte bondgård, möjligen veterinär… Någon kartongbyggsats stod inte att finna
så det fick bli ett simpelt plasthus med vidhängande möblemang och
trädgårdsväxter… Dyrt så det förslog – men helt ok för det syfte det
införskaffats för. Så tvärs genom staden för att kvittera ut programbladen –
en stund i hetta och kvalmigheten… lutande huvudet mot bilstolen och föll i
sömn. Vid fyra på Laxön… Nu kom nerverna – fast det ska
erkännas; Det kändes ändå ganska lugnt! Alla de hotbilder som fanns efter
sista generalrepetitionen togs bort under gårdagens genomgång och de
repetitioner som genomfördes. Över bron och stigen ner mot byggnaderna och
scenen. Gott Premiärväder! Alltid lite svalare på ön än på fastlandet. Nissan
kyler. Alla skådespelarna i full sysselsättning med att förbereda sig. Smink,
kläder, rekvisita… Kläder och rekvisits i mängder tvärs över innergården från
Dansbanescenen till bakscen helikopterplattan. Alla
på gott humör – någon i klagan över nerver som spökar – någon uttrycker
exceptionellt gott humör. Uppvärmning, som leds lustfullt av Sångpedagogen
och Koreografen. Prick sju rullar premiären igång… och det är lugnt. Detta är ju blott
andra hela genomgången men alla tycks känna sig bekväma och spelet glider på.
Skådespelarna kostar till och med på sig en del små finesser. Raffinerat och
roligt. Publiken skrattar och lever med. Det känns väldigt bra! Så vitt
Undertecknad kan förstå och utifrån det han ser; Inte en enda reell tabbe.
Allt känns väldigt lugnt och så fortlöper det hela vägen igenom fram till det
att Broder Kompositör tar plats på scen och avslutningssången ljuder ut över
ön. Då brast det. Undertecknad och Kalfaktorn blir som små snorande barn och
tårarna väter deras kinder – Skönt! Oändligt skönt! En outtömlig lättnad!
Alla nöjda… Publiken med… Många kommer fram och kommenterar, gratulerar och
plötsligt är det som om berömmet inte ser några gränser. Undertecknad lyssnar
alltid med ett halvt öra till beröm… men denna kväll slickar han ändå i sig
och jäser upp sig. Skönt… Men bäst av allt är att skådespelarna känner sig
nöjda. Smörgåstårta att fira det hela med. Men den
smakade inte särskilt. När stressen rasar av en ersätts den inte av hunger…
Egentligen vill man bara vara sig själv och ställa stegen slumpmässigt.
Undertecknad tog sig ändå en bit och när väl den första tuggan slunkit ner
ökade aptiten. Sen lurade ensemblen bokstavligen skjortan av
Undertecknad. Han blev kallad till Dansbanescenen dit alla vuxna var samlade…
Undertecknad tänkte väl att det skulle bli frågan om något vått i starkare
bemärkelse… kanske Champagne… Men… Vått blev det minsann… För där stod alla
de unga med varsin vattenpistol och sen blev det dusch i kategorin våldsam.
Så Undertecknad fick ta sig hem genomblöt… Han fick väl tacka sin lyckliga
stjärna att någon avrått från att kast honom i Nissan… Hatte Bärtilsson |
|||||||||||
|
|
|
|
|
|||||||
Projekt |
Finansiär |
Plats |
Tid |
||||||
”Trollkarlen Från Oz” |
Hallarnas Skådespelarlag |
Halmstad/Laxön |
07.30 – 22.30 |
|
|||||
07.30: Mot
Knäred – 08.00:
Familjemästerskapet i Tennis – 14.30: Mot
Halmstad – 16.00:
Ensemblesamling – Förberedelser – 19.00:FÖRESTÄLLNING
– ”Trollkarlen Från Oz” – Laxön |
|
||||||||
Mästerskapet i tennis blev
till en maratonhistoria. Verkligen! I stället för de tänkta tre timmarna drog
det i väg över fem timmar. Undertecknad gjorde sitt bästa mästerskap någonsin
och slutade tre… Vann de matcher som han kände var viktiga och fick dessutom
oavgjort mot den regerande mästaren. Fantastiskt… men det kostade på och
resten av dagen gick åt att återhämta sig. Mästerskapet blev historiskt
spännande när det avgjordes i sista matchen… jag det var inte avgjort förrän
sista gamet var spelat och vi visste att vi fått en ny mästare. Följe hela turneringen här
nedan på speciell länk… Kvällens föreställning
började i regn och slutade i solsken. Men det var inte en enda en i publiken
som gick… De satt där i sina regnponchoers och så småningom släppte regnet
och förbyttes i solskensskymning. Solen bröt igenom just när blomfältet
gjorde entré och satte fart på de röda färgerna. Det blev helt magiskt –
Undertecknad rös vi anblicken. I övrigt var föreställningen
bättre spelad än premiären. Ofta blir det ju en dipp andra uppspelet… men
inte denna gång. Inte en enda tabbe… vid ett tillfälle var en av trapporna på
väg ut över rampen med det ordnade sig också. När slutsången satte punkt för
föreställningen bjöd även vädret till. Folk gick hem i en fantastisk
sommarkväll. Recensionen i Lokaltidningen
kom redan idag och var väldigt välvillig. Vi fick beröm för en hjärtevarm
föreställning. Något klagades det på sång och musik men anmälan slutade med
att recensenten gick hem och kände sig lite mer magisk än när hon kom. Mycket
bra på ett brett uppslag. Det tackar man för! Hatte Bärtilsson |
|||||||||
|
|||||||||
Projekt |
Finansiär |
Plats |
Tid |
||||||||
”Trollkarlen Från Oz” |
Hallarnas Skådespelarlag |
Halmstad/Laxön |
12.00 – 22.30 |
||||||||
Kontorsgöromål
- 17.00: Ensemblesamling – Förberedelser – 19.00:FÖRESTÄLLNING
– ”Trollkarlen Från Oz” – Laxön |
|||||||||||
Lugnt och stadigt. Nu löper
föreställningen i ett flow som egentligen inte bryts av någonting. Akterna
verkar kortare än under de andra två framträdanden… de är det säkert också
men det rör sig inte mer än om ett par minuter – det är mer känslan. Undertecknad
satt på publikplats denna kväll och såg föreställningen tillsammans med Den
Nye Lille Medlemmen. Han följde roat spelet och kommenterade ibland med sin
egen fantasi. –”Här kommer bananhäxan…” angående
Gula Häxans entré. –”Lejonet har inget mod… han är
helt enkelt fet (han har svårt att få till ordet feg…). Han fick sitta på
axlarna för att kunna se bättre – eller fick han stå i sin pappas knä. När Undertecknad
frågade om han vill gå hem i paus blev svaret nekande –”Nu
kommer ju den onda häxan”! Han känner till pjäsen då han såg premiären. Nej, nu finns det inte någon
reell hotbild i föreställningen där det kan gå illa eller haka upp sig.
Trapporna svänger på bestämd tid och det är inga större problem för ensemblen
att hantera dem. Alla skådespelarinsatser är trygga och lugna Elly, Toto och
figurerna är stadiga och låter texten löpa i just det flow som behövs för att
sätta glöd på föreställningen. Enda problemet är tekniken då det skorrar förargligt
från myggmikrofonerna… I kväll valde teknikern att stänga av de som knastrade
värst. Skådespelarna orkar ändå ut med sina naturella röster. Det är alltså
inte ett förödande problem. Nej, det här är en bra föreställning som nu till
det tredje uppspelet satt sig ordentligt. Tyvärr har publiken svårt
att hitta ut till Laxön. Denna kväll satt där bara drygt 60 personer… och det
är väldigt synd! Hatte Bärtilsson |
|||||||||||
|
|
|
|
|
|||||||
W e b b l o g g s h i s t o r i k * |
|
Detta hände Vecka 30, 2005 >>> |
|
|
|
Teatergruppen |
|
|
|
Delar av teatergruppen i Mirow – Direktörens
familj |
|
|
|
Gatuteaterförberedelser och rockkonsert på Laxön |
|
|
|
Äntligen välbehövlig SEMESTER! |
|
|
|
Andra veckan med kollot på Laxön och hela helgen i
Axtorna… Häktiskt! Plus viktig svensk-rysk högtid att fira |
|