Schema
och logg vecka 35, 2009
Kulturkompaniet
Kronor & Nycklar
Tid |
Tid |
|||||||
08.00 |
|
07.00: Kontoret |
|
|
|
|
|
08.00 |
09.00 |
09.00: Arbete på kontoret |
09.30: Möte ABF Projekt Respekt! |
09.00: Arbete på kontoret |
|
09.00: Arbete på kontoret Fokus INTERREG Laholm |
|
|
09.00 |
10.00 |
|
10.00: Långhelgs-repetitioner.
”Sommarkvällar” Hallarnas Skåd. |
10.00: Långhelgs-repetitioner.
”Sommarkvällar” Hallarnas Skåd. |
10.00 |
||||
11.00 |
11.00: Arbete på kontoret |
11.00: Arbete på kontoret Fokus INTERREG Laholm |
11.00 |
|||||
12.00 |
12.00: Varberg |
11.30: Möte HFAB, Stena, Region Halland |
12.00 |
|||||
13.00 |
13.00: Möte ABF Varberg Projekt Respekt! |
13.00 |
||||||
14.00 |
14.00 |
|||||||
15.00 |
15.00: Musik-genomgång ”Sommarkvällar” |
15.00: Kontoret |
15.00 |
|||||
16.00 |
16.00 |
|||||||
17.00 |
17.00: Husknuten |
17.00: Teater Husknuten |
17.00 |
|||||
18.00 |
18.00: Halmstad |
18.00: Repetition ”Sommarkvällar Hallarnas Skåd. |
18.00: Rep Hallarnas Skåd. |
18.00: Soppkök i Kantinen. Hallarnas skåd. |
|
|
18.00 |
|
19.00 |
19.00: Arbete på kontoret |
19.00: Representation |
|
|
19.00 |
|||
20.00 |
20.00: Friskvård Tennis |
|
|
20.00 |
||||
21.00 |
|
|
|
|
21.00 |
|||
22.00 |
|
|
|
|
|
|
|
22.00 |
Slutspurten för Projekt Respekt! Innan denna
vecka är över har ansökan till Allmänna Arvsfonden lämnats in! Sen är det bara
att vänta och se… resultatet av dessa ansträngningar förväntas anlända i slutet
av november… i alla fall innan årsskiftet. Härvid kan
väl en och annan tumme hållas för ett positivt bemötande från fondstyrelsen.
Sommarkvällar kommer förutom ett hemmaplansläger till helgen att gå vidare med
mer praktiska uppgifter. Musikgenomgång och en första trevare för att få igång scenografidetaljen. Till lägret är fyra
specialpedagoger kallade och det ser spännande ut. Någon liten tid för repetition
kommer också att finnas… Vi behöver både och! Ny inspiration
från de kallade gästpedagogerna och fortsatt malande av scener och text.
Bättre fart på Husknutenrepetitionerna är också att
förvänta i en vecka som ser något mindre omtumlande ut än de två föregående…
Projekt |
Finansiär |
Plats |
Tid |
|||||
Kontorsgöromål |
Kronor
& Nycklar |
Halmstad |
09.00 – 22.00 |
|||||
Arbete på
Kontoret – Förberedelser – Uppdateringar – 12.00: Mot Varberg – 13.00: Möte
ABF Varberg – Projekt Respekt! – Slutskrivning – 18.00: Åter mot Halmstad |
||||||||
Det blev en lång session i Varberg. Det tog tid
att korrigera upp Projekt Respekt!-ansökan
och få ordning på alla papper och ansökningsdokument. Bland annat ville vi få
in att Andersberg är ett så kallat LUA-område med krav
på utvecklande aktiviteter – tanken är ju att Projekt Respekt! ska ingå som
en sådan aktivitet. Det blev en stunds intensivt telefonerande för att komma
fram till den rätta formuleringen vad gäller just LUA
(Lokalt Utvecklingsarbete – fast numera heter det visst Urbant
Utvecklingsarbete). Så småningom fann vi rätt person som hjälpte oss att på
ett korrekt sätt finna ord till denna förutsatts. Sen var det ett evigt
arbete med att skriva ut alla papper, få dem sorterade och lagda i rätt
ordning. Dessutom skulle den digitala varianten mailas
till Allmänna Arvsfonden – kanske den viktigaste åtgärden och det som fick gå
före allt annat. Tiden gick och inte förrän vid sjutiden stegade Undertecknad
med kompanjoner ut från Varbergs-ABF. Det var ett
slitet och i viss mån förvirrat gäng. Sex timmar med en massa papper och
omformuleringar och budgetkorrigeringar och adressletande
och sorterande och få allt i rätt mapp i datorn med endast en halv liter
kaffe i magen… Japp, då blir man trött. Och så långa vägen hem på spikrak
motorväg… Det är sådant som drar ner ridåer. Undertecknad var bussigt trött
på vägen hem och fick som vanligt från Varberg stanna för en stunds ögonro vid Falkenbergs södra infart. Vägskylten med
Falkenberg S står inte längre för Falkenbergs Södra utan för Falkenberg Sov… Väl hemma var det meningen att Hallarnas
repschema skulle få sin finalisering… Men efter Soliankasoppan vart det slut på all energi. Redan före
klockan tjugotvå snarkades det i kabyssen… Hatte Bärtilsson |
||||||||
|
|
|
|
|
||||
Projekt |
Finansiär |
Plats |
Tid |
||||
Arbete
på kontoret |
Kronor
& Nycklar |
Halmstad |
09.00 – 21.00 |
||||
Kontorsgöromål
– 15.00: Musikgenomgång ”Sommarkvällar” – 18.00: Repetitioner Hallarnas
Skådespelarlag |
|||||||
Den insändare, ”Öppet brev till Kulturnämnden”
som finns publicerad på denna webblogg fredagen den 21 augusti kom i tryck i
lokaltidningen idag. Den väckte ett visst rabalder – i alla fall när Undertecknad
äntrade ABF för dagens första möte. Ansträngningen där på studieförbundet
gällde de underskrifter som måste till för att få ansökan för Projekt Respekt!
giltig. Där, runt kaffe bordet kom debatten igång. Undertecknad menar ju att
om man inte kan föra en progressiv kulturpolitik utan enkomt
ägnat sig åt att montera ner kulturen och göra det svårare för den att
existera då ska man avgå. Om man nu inte har kommit upp med en enda
nyskapande idé, något som pekar fram i tiden eller för en debatt som gör konst
och kultur intressant så ska man inte sitta kvar. Med alla indragningar och
besparingar som gjorts eller kommer att göras har man starkt begränsat
möjligheterna för kommuninnevånarna att ta del av ett aktivt och progressivt
kulturliv. För kulturarbetarna spelar det ingen roll. Denna ytterst
eftersatta grupp drabbas inte av några nerskärningar. Den gruppen medborgare
har nämligen generellt sett inte fått ta del av några medel utan lämnats
därhän. Den lever på allmosor, på gränsen till den total fattigdom. Hade Undertecknad
suttit med i ett dylikt politiskt sammanhang och blivit tvingad att genomföra
besparingar av den storleksordning som kulturnämnden nu ska göra hade Undertecknad
vägrat utföra det och i värsta fall om tvång nyttjats avgått under protest.
Den typen av civilt politiskt kurage existerar inte i den värld av arvoden
och ledamotsersättningar vi lever i. Därför ser vårt samhälle ut som det gör.
Likriktat, utan progressivitet och med en allmän försiktighet som närmast
skulle kunna kallas civil feghet… Sverige är hemskt! Så enkelt är det!
Hemskt, fegt, passiviserat, för att nu inte tala om den allmänna
empatilösheten. Två saker till. En kvinna som också befann sig i
ABF-lokalerna kom fram till Undertecknad med tårar i ögonen. Hon prisade artikeln
och gjorde en kopia på den. Hon hade befunnit sig på Arbetsförmedlingen i
onsdags förra veckan då det rysansvärda mötet avhölls för fas trearna. Hennes uppriktiga upprördhet rörde Undertecknad.
Och så för det andra. Namnunderskrifterna blev expedierade. Till eftermiddagen gick Kompositören och Undertecknad
igenom de idéer som ska ligga till grund för musiken i ”Sommarkvällar”.
Halvannan timme och vi hade penetrerat hela texten och märkt ut partierna där
musik och ljud kommer att spela sin roll. Det var ett lekande lätt och
kreativt möte. Till kvällen repetitioner av ovan nämnda text. Nu
knep det för första gången… så ser Undertecknad på saken i alla fall. Vi
körde fullständigt fast i första aktens sista scen. Den har förvisso inte
repeterats på mycket länge… men det är ändå märkligt att vår kreativitet så
märkbart gjorde en inbromsning. Vi kom ingenstans – vi kom inte ens igång.
Visserligen provade vi det vi en gång satte… men vi var snart överens om att
det inte alls skulle passa in i de tankar som styrt pjäsen under den senaste
tiden. Tomaskreatören påstod raskt att han inte kände igen sin roll och undrade
om han i denna scen blivit drogad på något vis. Dessa undringarna med rätta…
Nej, vi fann för gott att revidera hela det gamla mönstret men kom under
kvällen inget nytt på spåret. Det blev en sen timme med trevningar, fruktlösa
försök och en omtumlande känsla av att allt höll på att gå åt skogen… Att vi
stod vid ett första misslyckande... var det kanske ingen som ville erkänna
men vi var alla lika paralyserade och vid tiotiden gav vi upp – då ordentligt
trötta. Kanske var det bara så att vi var utmattade, att tempot den senaste
tiden varit alltför strängt. I den tröttheten kom besvikelsen och
frustrationen och förblindade och förlamade oss. Vi gav upp med beslutet att
ägna hela onsdagens repetition åt denna den sista scenen i akt ett. Hatte Bärtilsson |
|||||||
|
|
|
|
||||
Projekt |
Finansiär |
Plats |
Tid |
|||||
Arbete
på kontoret |
Kronor
& Nycklar |
Halmstad |
09.00 – 22.00 |
|||||
Kontoret –
11.30: Möte HFAB – Projekt Respekt – 17.00: Sångrep.
Teater Husknuten – ABF – 18.00: Repetitioner ”Sommarkvällar” – 20.00:
Friskvård/Tennis |
||||||||
Missilerna har gått iväg… Projekt Respekt! Stena
Fastigheter, HFAB, Region Halland och Halmstad kommun samt den viktigast av
alla, den till Allmänna Arvsfonden. Ansökningar på över 5 miljoner kronor för
ett projekt i mastodontformat. Brisaden ekar inte förrän i november –
december. Då får vi reda på vilket resultat detta stora ansökningsprojekt
får. Går det i hamn har vi avlönat arbete i två års tid… om inte har vi
säkert arbete ändå. Hur som helst, sista handen är lagd på Respekt! och nu
lägger vi det helt åt sidan. Nästa stora ansökningsansträngning gäller
Interreg och Laholm. Det arbetet går igång i morgon… så får vi se vad det kan
leda oss till. Teater Husknuten: Samling för sång. För Undertecknad
blev det mer ett spring med cirkellistor och generalrepetitionsscheman och
koordinationen… inte en ton kom ur hans strupe. Alla verkade dock på gott
humör och gruppen var fulltalig. I ärlighetens namn gick nog fler tankar till det
som skulle tima blott en timme bort… och som hade förargat så och ställt så
många frågor under gårdagens samling… nämligen Hallarnas repetitioner. Hallarnas Skådespelarlag: Det blev allt lite
trams innan vi kom igång. Nervöst trams? Man behöver kanske tramsa lite innan
men kommer igång? Det fungerar närmast som en slags uppvärmning. Det för oss
närmare varandra – att få skratta och glötta sig en
stund. Vi började med att läsa igenom den scen som
ställt till med så mycket problem under de sista timmarnas repetition igår.
Scen 13 – den med otursnumret. Och redan där vid genomläsningen kändes det
som om vi hittade fram. Båda Tanjorna, båda Ulrikorna deltog och så Tomas som känt sig mest obekväm
med sitt spel igår. Tanjorna gjorde den stora
skillnaden – de var inte med igår. Med sitt pigga utspel ställde de till den
kontrast som behövdes – fick scenen att explodera i en formidabelt
känslokaskad. Vi prövade också med att låta en av de som
telefonera i scenen tala utan telefon… som den röst som den telefonerande hör
i sin lur. Här måste vi arbeta med ljuset. Den som har telefonen ligger i ett
starkare ljus medan den andre bifinner sig i dunkel. På detta sätt hoppas vi
att åskådaren inte gör reflektionen – varför är det bara en som använder sig
av telefon? Det såg hur som helst mycket bra ut och otroligt effektivt. I
övrigt släppte alla de spärrar som vi känt igår. Genom att lugna ner scenen
blev det mycket mer känslosamt, mjukare, äkta. Att låta Tomas bli mer ärlig,
naken i sina känslor, försiktigare hittade vi fram till en ton som Tomas inte
tidigare exponerat. Vi hittade saker i varje mikrosekund och fick ett helt
nytt perspektiv på hela pjäsen. För att nu inte tala om vårt arbete. Hur hade
vi fått för oss att hålla scenen i ett sådant rasande tempo när vi började
repetera den? Hur resonerade vi då? Det är lustigt och värt att fundera på… Som avslutning ska nämnas; När hela den
nödvändiga ensemblen är samlad gör alla varandra duktiga. Så snart någon
fattas får man inte det rätta perspektivet, inte full valuta för
repetitionerna – det blev fullt uppenbart idag. Som upp och nedvända handen
från igår! Hatte Bärtilsson |
||||||||
|
|
|
|
|
||||
Projekt |
Finansiär |
Plats |
Tid |
|||||
Arbete
på kontoret |
Kronor
& Nycklar |
Halmstad |
09.00 –
19.00 |
|||||
Kontorsgöromål
– 17.00: Teater Husknuten - 19.00: Representation –
Konstnärskollegan på besök |
||||||||
En tämligen behaglig dag! Undertecknad startade
upp senare än beräknat – ett visst underskott av sömn gjorde sig påmind –
därför blev öppningen av dagens arbete förskjutet en bra bit in på förmiddag. INTERREG – jo, nu börjas det igen… och jakten på
danska och norska partner har så sakteliga dragit igång. Undertecknad nöjde
sig med att söka upp kommuner via Google på
Internet för att på den vägen finna några att i alla fall starta upp med. Det
här får ta sin tid – inte förrän i februari – mars nästa år ska ansökan vara
klar… men den erfarenhet som Undertecknad ändå innehar säger att sådana här
projekt är krångligare än man kan föreställa sig och tar mycket längre tid än
man väntar sig. Därför… med ett inte alltför hårt startryck kör vi igång nu.
De kommuner i grannländerna som vi siktar in oss på just nu är Hjörring och
Brönderslev i Danmark och Nedre och Övre Eiker i
Norge. I morgon börjar den aktiva partnerskapsjakten och så får vi se var vi
slutar… Det skulle inte förvåna Undertecknad det minsta om det blir helt
andra kommuner när strecket ska dras fram i vinter. Följ den spännande processen på dessa sidor från
nu och sex, sju månader framöver. På Husknuten var stämningen på topp som vanligt.
Vi gick igenom texten och tog också upp ensemblens herrar på scen för en
genomgång av deras scener. Det har sett bra ut innan och så såg det ut i
kväll också. Nu har dessutom stressen tonat bort och det finns anledning för
gruppen att mer nogsamt ta sig an texter och sånger. Det är bara att mala på
– ta tillvara den tid som står till vårt förfogande och få så mycket kvalitet
som möjligt på repetitioner av text och sång. Vi knyter också Husknutens
körledare närmare oss för den hjälp som är nödvändig på den musikaliska
sidan. Men vi har ett problem. Vi har ingen kör som är tänkt för att få
bättre fart på sångpartierna… Det är lite bekymmersamt. Till kvällen hade vi bjudit hem Konstnärskollegan
för att få ta del av de foto hon tog under dopet av den nye, lille medlemmen.
Fantastiska bilder och efter det middag och debatt. Hatte Bärtilsson |
||||||||
|
|
|
|
|
||||
Projekt |
Finansiär |
Plats |
Tid |
|||||
Arbete
på kontoret |
Kronor
& Nycklar |
Halmstad |
09.00 –
18.00 |
|||||
Kontorsgöromål
- INTERREG |
||||||||
Under förmiddagen togs de första kontakterna med
tänkta INTERREG-partner i Danmark och Norge. I
Brönderslev vill man återkomma och de har nu Undertecknads telefonnummer. Hur
det blir med detta vet man aldrig… det återstår att se i nästa vecka.
Hjörring hänsköts till eftermiddagens övningar. Norge då? I Nedre Eiker håller man på att byta kulturchef. Till den nye får
vi återkomma på onsdag nästa vecka efter det att… hon eller han
(könsbestämningen blev luddig för Undertecknad - språkförbistring)
installerat sig på sin nya post. I Övre Eiker fick Undertecknad
kontakt med en mycket sympatisk herre som lovade att återkomma under
eftermiddagen och då i en telefonkonferens tillsammans med kommunens
kulturchef. Det låter inte helt fel – lovande! Vad det i realiteten betyder
vet vi alltså inte i skrivande stund… Det är bara att vänta. Några
telefonnummer har införskaffats hur det nu än slår i framtiden. Det är den
första ingången som är svårast – det är som att slänga sig rakt ut i ett
tomrum – faktiskt både bildligt och bokstavligt talat… Kontakt med Övre Eiker,
Norge… En mycket trevlig man, som begärde in information men samtidigt,
utifrån en muntlig föredragning gav han beröm! Bra början! Här nedan texten till det första Nyhetsbrevet Höstens och vinterns förprojektering Från
och med vecka 36 drar arbetet igång på allvar med förprojekteringen av Kultur & Entreprenörskap. I
förstone inriktar sig arbetet på att säkerställa partnerskapet och upprätta
ett nätverks där medlemmarna verkligen ser det som en angelägenhet att
färdigställa en ansökan och därigenom ge projektet möjlighet att
förverkligas. Den
9 juni tog Laholms Kommunstyrelse beslut på att acceptera Lead
Partnerskapet och därigenom det övergripande ansvaret för projektet. Detta
innebär att det finns en bred politisk acceptans inom kommunen för de
aktiviteter som projektet tecknar och de mål arbetet ska leda fram till. De
partners som i förstone är föreslagna och som nu kontakt ska tas med är: Danmark Hjörrings
och Brönderslevs kommuner Norge Övre Eiker och Nedre Eiker
kommuner Sverige Falkenbergs
kommun och Region Halland I
slutet av augusti beviljade Region Halland ett anslag att användas till
förprojektering, möten och resor. Därigenom gör Region Halland det möjligt
att under hösten besöka partners i Norge och Danmark för att introducera projekt
och utbyta tankar runt det. Projektledningen
inriktar sig nu på att färdigställa en INTERREG IV A-ansökan för ett
inlämnande till den första ansökningsomgången 2010, perioden februari - mars. Besök gärna INTERREGs
hemsida för information: http://www.interreg-oks.eu/se Hatte Bärtilsson |
||||||||
|
|
|
|
|
||||
Projekt |
Finansiär |
Plats |
Tid |
||||||||
Teaterövningar |
Hallarnas
Skådespelarlag |
Halmstad |
10.00 –
18.00 |
|
|||||||
10.00 – 18.00:
Långhelgsrepetitioner ”Sommarkvällar” Hallarnas Skådespelarlag |
|
||||||||||
Alltså… för ovanlighetens skull låter Undertecknad en annan röst tala från dessa sidor. Det är en av
Sommarkvällsensemblens yngre skådespelare som reflekterat över lördagens
övningar. Kul, fyndigt och i rättan språkdräkt! Det fyller väl sin plats som
dagrapport! Vi började helgens första långrepetition med ett besök
av gästpedagogen från Laholm. Han började med att poängterade hur viktigt det
var att leka, både på scen och till vardags. Exempelvis ”den lek som ni alla
säkert har gjort massvis med gånger, nämligen Ja-leken!” Men när ensemblen något sloket
medgav att vi faktiskt inte var så bekanta med just denna lek fick vi
naturligtvis, utanför manus, prova på denna. Ja-leken
med glada Ja-utrop från alla håll och kanter avlöstes sedan av än mer
kroppsliga övningar så som att ”jucka” och knipa med ringmuskeln. Vi kom
överens om att de flesta känslor har sitt ursprung innanför buken, vare sig
det är ängslan, glädje eller kåthet! Sedan fick vi även leka med och smeka våra händer och
fingrar innan vi satte stort fokus på en ”känslornas styrkeskala”. Här börjar
vi på nivå 1 där vi är döda, 2 där vi kunde känna att vi faktiskt hade en
kropp -amöbastadiet! Fortsatt till 3-där vi kunde röra oss lite och 4 där vi
var på morgonhumör. Skalan reste sig till den totala 8:an
och 9:an då det ”sista skriket” löd innan den totala kollapsen och 0-död-stadiet
åter intas. Vi prövade inte bara att stegra vår glädje och ilska på olika
nivåer utan satte även ihop små improvisationer i vilka två skådespelare
styrdes av en respektive regissör som hela tiden hänvisade skådisarnas temperament
och uttryck efter skalan. Övningarna och stegskalan var väldigt inspirerande
och givande, nu kan tex
Hatte i scener som 16 förklara för Tomas på vilken nivå han skriker åt Tanja,
är det en 8:a eller kanske bara en 6:a ?! Efter att denne pedagog avslutande bjöd Hatte på en
eminent god soppa varefter vi kastade oss in i första akten. Vi tragglade oss
igenom hela vägen från prolog till scen 9, två gånger. Mycket gick
ringrostigt och med bara dryga månaden kvar kom funderingarna över hur mycket
som egentligen saknades oss, allvaret slog till som en stark kontrast till
förmiddagens lek! Även regissör Hatte B reagerade och för första gången
fick vi ”på riktigt” höra på ordentligt kritik, hela gruppen. Hatte slog
huvet på spiken och förklarade att alla Åh-öh, eh, och pauser måste BORT, och därefter in med tempo,
mycket tempo. Visst tog vi till oss detta, men kanske var det även så att de
7 timmars långa passet slutligen tagit ut sin rätt och vi snarare liknade
amöbor än skådespelare!? I vilket fall var kritiken mycket välbekomlig och
rättvis. Redan nästa dag skulle det tas nya tag och skärpning efterlystes.
Men innan dess bjöds det på Thai hemma hos Gertrud-kreatören, som ett
festligt avslut på dagen! Vissa, jag själv och en av skådespelerskorna som spelar
Magda, kunde knepet att lära sig att ”kissa innan”. Vi smet ned på toan på Kulturhuset
innan avfärd. Den andra Magdan däremot var inte
fullt lika förutseende utan gjorde den klassiska ”direkt kommen innanför
dörren och frågar genast efter toan”- så fort vi
kommit hem till värdfolket. Konsekvenserna av det blev stackars Magda snart
obehagligt medveten om. Dörr-jäkeln gick så klart i
baklås! Efter att värden, en halv verktygslåda och 15 minuter senare, insett
att han nog mött sin över-dörr fanns inget annat
val än att försöka häva ut vår lilla Magda genom toafönstret
som såklart satt i takhöjd! Resten av kvällen gick däremot friktionsfritt,
alla närvarande njöt av det goda sällskapet, fantastisk chokladkaka och något
som gav upphov till extremt lila tungor… vad det var vet jag inte!? Det blev
många glada skratt och tillrop iallafall och något som närmast kan beskrivas
som en nostalgisk sångafton banade väg som uppvärmning inför söndagens
röstövningar! Vid elvatiden slutade vi emellertid tänka på refrängen och
begav oss istället med ens hem till sängen! Tack för en givande och intressant dag och en
störtmysig kväll! Jag som gör Tanja i Sommarkvällar... |
|||||||||||
|
|
|
|
|
|
||||||
Projekt |
Finansiär |
Plats |
Tid |
|||||
Teaterövningar |
Hallarnas
Skådespelarlag |
Halmstad |
10.00 –
18.00 |
|||||
10.00 – 18.00:
Långhelgsrepetitioner ”Sommarkvällar” Hallarnas Skådespelarlag |
||||||||
Söndagens övningar började
med sång, röst och rörelseövningar. En av stans bättre sångpedagoger var för
ändamålet rekryterad och det blev fart från första andetaget. Övningspasset
innehöll allt från röstövningar, sång, rörelsepedagogik, dans och
koordination. Undertecknad uppskattar verkligen att bara få hänga med och
koncentrera sig på sig själv, att gå in i övningarna och svära när det går
dåligt och glädja sig när man lyckas med det som ändå krävt en del av en.
Underbart och att få göra det som en i mängden. Den ynnesten förnimmer man
sällan som regissör. Man är en i mängden som regissör också – fast på ett
annat vis… Emellertid ett perfekt sätt att starta upp denna, den andra dagen
av långrepetitionshelgen med Hallarna. Lunch på beställda sallader
– vilket var enormt gott men medförde ett förskräckligt tuggande då
salladerna aldrig tycktes vilja bli uppätna. I och med att vi åt tillsammans
infann sig den där speciella lägerkänslan. Tanken var ju från början att vi
skulle legat på läger – vi satsade på Katrinebergs Folkhögskola – men när det
inte var möjligt att lösa – i förhållande till hur de kunde på folkhögskolan
och ensemblens tidsperspektiv – fick detta med långhelg bli lösningen. Och
det fungerade perfekt! Efter lunchen gav vi oss i
kast med ”Sommarkvällars” sista scen. Egentligen inga märkvärdigheter men
precis som i går kröp intensiteten och skärpan ner väsentligt och kom aldrig
riktigt över en morgontrött 4:a, om Undertecknad får
uttrycka sig så… Det blev segt och orkeslöst. Anledningen till detta står att
finna i olika orsaker. Kanske var detta för långa arbetspass. Sju timmar…
därtill en fest som visserligen rundades av i civiliserad tid men säkert
tröttade ändå. Men själva huvudorsaken skälvde mitt ibland oss (det måste tyvärr
omnämnas). En av rollerna har inte riktigt hittat rätt i sitt uppsåt som
skådespelare … Det blev varken hackat eller malet, varken högspänning eller
wattlöst… Det liknade mest ingenting, i bästa fall duktig högläsning och det
blev för svårt för de övriga att ignorera, att dra upp till acceptabel nivå.
Det är tyvärr så – och det måste bli till ändring ty det lierar sig inte med
hopp om bättring. Emellertid gjordes en en
fantastisk prestation som stod som en skimrande, ensam stjärna på Thalias
himmel. Och där fanns utrymme att briljera på i slutscenens långa dialog när den
unga skådespelerskan lät uttrycken pendlar från största hopp till djupaste
olycka, från stark självkänsla till total utflatning
genom glädje, ilska, uppstudsighet, sorg, planlös eftertanke…. Utomordentligt
gjort! Som avslutning fick vi njuta
halvannan timme med olika yogaövningar. Fantastiskt! – det perfekta avslutet
där en av våra egna skådespelare eminent höll i helgens sista pass. Det fick
oss att lägga oss ner. Känna efter, stretcha både kropp och själ. Som att
passera förbi flera gränser i ett tåg som gick så där lagom fort så att man
hann med att njuta av landskapets alla skiftningar. Vid den sista
avslappningsövningen gick Undertecknad genom vallen mellan verklighet och
dröm. En lång stund stod han där i drömmen med händerna i fickorna och
betraktade allt det som lycka och tillfredställelse har att visa upp. Och det här blev en bra och
minnesvärd helg. Att det inte högpresterandes under repetitionspassen kan man
bortse från. Så mycket har rört sig i huvudet på oss under de här två
dagarna. Någonstans tar förmågan till energisk koncentration slut. Så var det
förmodligen när vi skulle ge oss i kast med det som var oss mest bekant under
de här två dagarna. Helgens hemmaläger betydde så mycket mer - som man inte
riktigt kan benämna - som man ändå vet var fantastiskt! Stort tack till alla, från
våra gäster till oss själva! Hatte Bärtilsson |
||||||||
|
|
|
|
|
||||
Detta
hände vecka 35, 2005>>>
Detta hände
vecka 35, 2007>>>
Detta hände
vecka 35, 2008>>>